One Dreamy Closet

Det tar tyvärr lite tid att ta sig hem från BB så ni får ge er lite till tåls med bilder.

Fint folk kommer alltid sent brukar det ju heta och efter att ha gått en och en halv vecka över beräknat förlossningsdatum kom hon till slut. Och nu är jag äntligen MAMMA!

Nu är jag en sån där som knappt gör annat än att med glo på mitt lilla underverk med mina nya modersögon, sover, äter och bälgar i mig vatten och päronsaft när jag kommer åt. Stapplar blek och ostadig runt i korridorerna här och försöker bli bra så fort som möjligt så att vi kan få åka hem. (-glömde vattna blommorna innan vi åkte in till förlossningen, undrar vad för hemska saker som kommer krypa ur kylen när vi kommer hem, huuu.. ) Även lillan försöker bättra på sig för att få frikort. Kanske hemgång på måndagkväll har det glunkats om, men beskeden är inte så pålitliga.

Jag bloggar från ett trist sjukhusrum på Danderyds sjukhus, men som tur är har jag båda mina älsklingar just i detta nu sovandes tillsammans, hos mig så vistelsen känns inte lika hemsk som den i somras.

För lite mer än 3 dagar sedan fick vi som förutspått, en tjej, som var en riktig liten fighter från början. Allting började egentligen med en ganska orolig onsdagsnatt och molande värk lite var stans i min kropp, omöjligt att sova. Kanske var det fullmånen på tisdagen som satte igång det hela? Tittade på gamla avsnitt av SVTs Antikrundan på webbtv i sängen. Surfade planlöst och fördrev tiden så gott det gick med en varm vetekudde inkilad i svanken.

Onsdagen fortsatte med inplanerade händelser som vanligt, på eftermiddagen-kvällen kände jag att det var igång på allvar och straxt efter föregående inlägg åkte vi in till förlossningen. Det snöade och jag funderade på vilken hatt jag skulle ha på mig till förlossningen, men bestämde mig för att strunta i hatt för denna gång :).  Det blev en lång kväll och natt efter ankomsten till sjukhuset. På torsdagens morgon kom en rejäl tösabit på 4,8 kg och 54 cm lång. Redan från start är hon mer än en tredjedel av sin mors totala kroppslängd!

Fattar fortfarande inte hur hon fick plats där inne.  Och ibland är det lite så att det känns som om man inte fattar att det har hänt äntligen. Att hon verkligen är här och är tillverkad innuti mig.

Helt otroligt, och egentligen saknar jag ord. Sålänge som jag har väntat och sålänge som jag egentligen aldrig trodde att detta skulle kunna hända. Men så tittar jag bredvid mig i sängen och hör små suckar och andetag ifrån henne och jag blir påmind om att det är sant. Dessutom måste jag titta till då och då bara för att se att hon andas och att hon lever.

På nått sätt är denna känsla lite samma som att mista någon, som när mormor dog, fast tvärt om. Helt plötsligt finns någon här, eller som mormor försvinner, i mitt liv som fanns eller  inte fanns förut.

Tack för alla snälla lyckönskningar, tankar och kommentarer nedan! Både lillan och jag är glada!

Nu tror jag de e på gång!

Värkarna har börjat på allvar och jag ligger i sängen o äter kanelbullar…

Jag hoppas förgäves att få besöka en underbar utställning i Piteå. Ni har kanske som jag inte hört denna viktiga “nyhet”?

350 hattar som en viss Jenny Petrina Stenqvist samlat på sig och som bara råkade finnas på en vind. Dessa hattar visas /visades(?) upp på Piteå museum på en utställning. Jag råkade just bara hamna på artikeln då jag sökte efter instruktioner till att forma fjädrar till hattar.

Hursomhelst, förstår ni vilket fynd? Åh!!

Jag önskar att det var jag som hittat hattarna. Jag kan inte låta bli att önska det förstår ni, jag är ju lite tokig i hattar som ni förstått…Speciellt gamla hattar, de behöver inte ens vara i gott skick….Detta är min akilleshäl. Jag har nog inte ens lagt upp hälften av alla hattar jag äger på sidan “Hattasken” här bredvid? En del gamla skruttisar har inte fått vara med…

Klicka här för att läsa artikeln om utställningen på Piteå museum.

Denna bild är från Piteå tidningens bildspel. Hatten är förmodligen från 40-talet tror jag.

För den som vill kolla in bilder och lära sig mer om hatt och hårmode från den tiden rekommenderar jag varmt Fashion Era (www.fashion-era.com) klicka här.

Att göra ett sånt vindsfynd för nån som mig är ungefär som att få 13 rätt på tipset.

Tänk så många hattar!!!! Herre min je!

Hoppas, hoppas det blir ett besök, hittar dock inget om utställningen på Piteå museums hemsida! Piteå ligger ju inte direkt nästgårds och snart ska jag få en liten en och allt. Så det skulle nog ändå aldrig gå.

Den vita pillerburks hatten jag köpte på Tradera kom äntligen idag. Det var verkligen som ett ljus i mörkret denna jobbiga tid. Har nämligen blivit runtslussad/bortglömd på Danderyds sjukhus från klockan 14-19.30 för att bli undersökt av en läkare för att de nu ska sätta en tid för igångsättning. Varför jag skulle behöva sitta och vänta så länge på att de ska bestämma det förstår jag inte. Varför kunde inte jag få sitta hemma istället och slippa deras hemska väntrum….

Nog om sjukhus.

Hatten!!! Min nya- Den är minsann av finaste hermelinpäls, tror jag bestämt. Len kort vit päls med små svarta hårtussar i. Kungligt fin alltså.

Längst kanten går ett smalt svart dekorband, av sammet, mycket sparsmakat och inte för pråligt. Fodret är urtaget, kanske tänkte någon föregående ägarinna ersätta det, så blev det inte gjort. Ingen modistlapp eller inköpsställe finns heller… Jag tippar på att den är från 40-50 tal. Fodret måste den få ett nytt, så där naket kan vi inte ha det…

Hatten behöver också en liten försiktig åtgärd och återformning, den har dessvärre blivit lite ihopknölad. Den får därför ännu inte visas upp denna afton.

Jag är inte direkt själv i tipptop skick efter en dag på sjukhus.

Kan inte säga det tillräckligt många gånger, HU vad jag avskyr sjukhus!

Coco Chanel i snygg pillerburkshatt av päls (persian) och matchande krage på kappan. En bild av elegans.

Filmen var bra, och såklart Audrey Tautou är så söt och fransk som bara hon är.

Men Coco, jag begriper mig inte riktigt på kvinnan… Snygg och per definition klassisk stil-ja visst!

Men på något sätt.. Så lite glädje i kläderna… Alltid strikt och elegant, och kontinentalt “casual”. För mig saknas det något, det är för lite av någonting jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Allting måste inte vara praktiskt och allting måste inte vara enkelt.

Jag antar att det är därför jag föredrar t ex Paul Poiret, Schiaparelli, eller Balenciaga och Dior lite mer än Chanel.

Filmen var hursomhelst perfekt söndagsunderhållning!

Denna vecka känns det som att tiden stått still. Jag har VÄNTAT på ett paket och jag väntar på värkar eller på något tecken på att det eventuellt är på väg en bebbe till oss. Ingetdera har infunnit sig hitintills. Har posten haft bort min nya hatt? Har bebben glömt att det var till oss den skulle?

Idag hade min man bokat in en tid för en mäklare att komma och värdera vårat lilla hus. Det var en morgonpigg mäklare. Han kom och vi gick runt och visade upp vårat lilla hus. Kunde sedan konstatera att om man räknade lågt så har huset vi köpte för 4 år sedan ökat 2 miljoner i värde! Yaiiks! Vi köpte ett ganska risigt hus som är byggt 1922 och har renoverat och “restaurerat” det pö om pö själva, med hjälp av min pappa målaren. Efter detta glädjande besked kände vi oss rika som troll och alla bekymmer kändes pyttesmå. Härligt! Mäklaren berömde oss för att vi inte tänkt som alla andra och köpt detta gamla hus för att sedan renovera-modernisera bort all känsla som alla andra till dagens mode och stil- utan tänkt på detaljer och varit varsamma. Det här huset från 1920-talet gammalt och rejält men ändå uppdaterat var tydligen ovanligt idag, och precis det folk ville ha. Vi bestämde oss för att ta ledigt den här fina soliga dagen och kramas och gosa och bara bry oss om varandra.

Detta betydde att vi sket i lunch och istället gjorde tosca päron med vaniljglass till lunch, för det var vi bägge sugna på.

Vi tog en tur in till stan, åh bilstolsvärmen känns så himla skön mot min onda rygg. Solen lyste och snön gnistrade.

Jag vaggade runt en sväng på Old Touch och jag var så lycklig som ett barn. Denna underbara affär! Nog lyckligaste halvtimmen denna vecka för mig. Jag köpte en hel hop med fjädrar för en billig peng -eftersom jag har en massa hattar som saknar pynt. De hade en barnvagn fylld med finfina fynd saker utanför, såklart lite skrynkligt. Men för en 20:a kan man inte klaga på en sån petitess. Hittade bland annat en knallcerise 60-talsklänning i figursmickrande fodralformat som nog Joan i Mad Men gillat, 20 kr!!! Jag köpte den inte eftersom det var omöjligt för mig att prova den- men om du är en oblyg (inte rädd att synas och vara sexig) person med ca. stl 38, som klär i starka färger, så kanske du bör ta dig en tur förbi Odenplan imorn?

Min älskling och jag åkte sedan förbi Elfa så han fick sin motsvarighet till min lyckostund på Old Touch. Sedan satt vi i bilen med varsin prasslig påse och lyckliga leenden på väg hem.

Nu sitter han och pillar med sina sladdar och skruvar och och kretskort, helt i sin egen lilla bubbla.

Jag sitter och syr , funderar och pillar med mina fjädrar. Har Patsy Clines härliga röst på i bakgrunden, tack-Spotify. Bland annat den här låten-Walkin after midnight

Sen ska jag kolla på min nyinköpta DVD film Coco -Livet före Chanel med Audrey Tautou. Så som jag väntat på att få se den. Ikväll ska jag njuta.

I veckan som var gick jag och min svärmor på bio. Bright Star var vi och såg. Har ni inte något emot att slumra lite vid melankoli och ung kärlek gå och se den.

Jag grät lite på slutet och så är det med mig, det har inget med graviditeten att göra.

Lättrörd är jag-men så härligt-att bli berörd av någon med så varsamma men ändå pricksäkra händer som Jane Campions.

Så underbart vackert foto, filmat poetiskt. Man fängslas av färgerna och stämningen.

Jag fick ilningar och en tidigt pirrande vårkänsla. Förväntan- snart, snart! Kommer våren hit.

Först det grå beiga ljuset, nakna bruna trädstammar och marken täckt av brunhet,förmultnade löv , mjuk murrighet. Skogspromenader på små slingrande stigar och andas helt lagom kall luft. Och små oansenliga vårblommor och knoppar här och där.

Spirande omöjlig kärlek och John Keats Endymion.

A thing of beauty is a joy for ever:
Its loveliness increases; it will never
Pass into nothingness; but still will keep
A bower quiet for us, and a sleep
Full of sweet dreams, and health, and quiet breathing.

Romantik utan lyckligt slut. Så, som det kan vara ibland. Kärlek som gör ont-knoppar som brister och allt det där ni vet. Att väcka kvinnan inom sig, att hitta styrkan, att bli sårbar.

Men ändå- Romantik! Men ändå-Kärlek! Det är oändligt… Ängar av helt underbara hyacinther så långt ögat kan nå, ängar av pingst och påskliljor… Fjärilar som lever endast några dagar i skönhet men ändå-vilket himmelskt litet liv. Kärleksbrev handskrivna på små lappar och två människors blickar som möts och dras till varandra.

Empirkläder i tunna skira material, bohemisk smal och blek poet i sliten rock, spetskantade mamelucker som kikar ut under klänningsfållen på flickors klänningar. Virkade små koftor i millefiore mönster.

Jag längtar så efter vår nu och går och letar knoppar i vår trädgård. Jag lyssnar på koltrastar och jag såg just två ekorrar klänga runt, runt på lönnen, kanske hade de just funnit varandra?

Torsdagsfin på väg till Danderyds sjukhus med lillasyster. Det var hennes tur att gå på föreläsning om förlossning. Kändes bra att få en stund med syrran. Just nu känns det liksom som att det kan sätta igång vilken dag som helst och sen är det liksom kört med den där fria viljan.

Eftersom vi var tidiga köpte vi fika i Pressbyrån och satt i sjukhuslobbyn och skrapade trisslott innan . Ingen vinst.Jag funderade på att köpa nån skvallertidning men hittade inget som lockade.

Parant i purpur -volangklänning och lila underkjol från Indiska nyligen inköpta på REA, fodrade varma gummistövlar med utbytta skosnören, mammaleggings, blå handväska noa noa, omgjord cape med pälsmuddar, vintage pälsmössa herrmodell? (troIigtvis 30-40-tal) smyckad med drake som biter sig själv.

I Torsdags var det alltså tre dagar kvar till mitt beräknade förlossningsdatum, toppnotering av magstorleken….Hej å hå…

Lördag är det nu snart men jag känner inte av att det är nånting alls på gång förutom nån riktigt smärtsam spark då o då. Också har vi den eviga molvärken i ryggen, höften och ljumskarna som går som ett elakt livbälte över mittpartiet. Snart är det äntligen slut på den sega plågan…

Är detta en båtsmössa i päls??? Hitter inte det svenska namnet på denna typ av huvudbonad. Kanadensarna verkar kalla det för military fur wedge cap. Den verkar också kallas Karakul/Astrakhan hat.

Kom nu inte dragandes med den eviga tröttsamma björnf*ttan, den måste ju ha ett namn förutom slangordet… Dessutom är inte detta björn-det är lamm.

Den blir platt när man tar den av huvudet iallafall.