Första resan tillsammans
torsdag, maj 20th, 2010Första resan tillsammans. Vi åkte på roadtripp från Stockholm till Falkenberg och min lilla tjej var så snäll som bara hon kan va. Vi stannade och rastade och bytte blöja i baksätet på bilen och hade fika-mjölk paus. Amningen läggs numer mer och mer, ner. Nu gör vi det mer på amatörnivå. Mer för myset liksom. Skönt att slippa det där kladdet och knepiga i att ha på sig kläder som gör brösten tillgängliga för amning hela tiden och samtidigt ser fint ut (inte säckigt). Jag gillar inte Boobtröjorna. Samtidigt lite vemodigt. Vad snabbt tiden går! Snart är hon stora tjejen!
Vad bra vår blommiga skötväska är! 
Det var sämst väder hela veckan. FY sjutton! Blåsigt och kallt, bara några få solglimtar. Stranden tom fortfarande livlös. Jag som packat undan vinterkläderna på vinden hemma, och tänkt att -Gud så bra! Hon växte ur den vita videungs-fleeceoverallen lagom tills vitsipporna stog i blom. På resan packades en fleece tröja och en jacka till henne. Såklart fick Louise kräkningar hela första dagen i Falkis så allt luktade kräks och jag hade inga fler reservtröjor. Hon som inte kräkts någonting alls förut. Shoppingdags!
Så jag och Louise, min mamma och min lillasyster och hennes lilla bebba drog på fyndarstråt till Röda Korset i Falkis. Louise hade tur hon fick en knallrosa fleeceoverall från Molo som mamma köpte för 20 spänn. Sparkbyxor och byxdress…En röd luvtröja. Tre små mössor. Jag köpte klänningar för framtida behov-alla 20 kronor styck.. En röd mönsterstickad kofta. En broderad bonad, en broderad duk. En ryamatta med tropikmotiv, väldigt kul och kitchig.
Det dyraste var bonaden som kostade 55 kr.
Det dåliga vädret fortsatte så barnvagnspromenaderna bar in mot stan. Köpte garn i den söta garnbutiken, tittade in i den underbara hemslöjdsbutiken.
På Kappahl blev det lite barnkläder till, och ett par magiska byxor till mig. Modellen heter Magic.
På Fynda varuhuset så hittade vi söta vykort och supermumsiga kakor med nougatfyllning. Vi fikade på Agnes café och åt de godaste lyxigaste wienerbröd jag någonsin ätit.
Bilresan hem kändes som vanligt lång, jag höll en rastlös Louise i handen och hon slutade gråta och somnade lugnt. Vaknade med ett leende och jollrade med mig ett tag, lekte med sin nya bitleksak. Jag blev förundrad när jag såg att hon sammanbitet och med stor koncentration tog tag i den och lyfte den. Jag ropade till mamma i framsätet, hon tar i den, hon tar i den, hon lyfter den! Filmade med kameran…
Härligt att komma bort lite men så skönt att vara hemma igen!










