Så här såg det ut när jag bestämde mig för att ha en HELT ny outfitt på mig i Söndags, romantiskt tema.
Tänkte ha det lite extra glammigt och romantiskt hela denna vecka nämligen. Inte så mycket för det stundande bröllopet i kungliga huvudstaden, jag är inte det minsta royalistisk, snarare republikan.
Men just för att jag tror att den romantiska sinnestämningen passar oss nordbo särdeles extra bra så här runt midsommar. Ljuset och temperaturen är så där som man vill att det ska vara året runt.
Dagens romantiska handling bestod av att stryka en nytvättad fuktig linneskjorta till min man och hänga den på en galge, som en överraskning, så att när han vaknar imorgon hänger det en skjorta färdig att ta på när han ska ila till jobbet.
Nya hatten med små rosa blommorna satt fint må ni tro. 

Pilen pekar på stället där lindex bhn (Läs nedan inlägg) gett vika och fjädern bullar ut sig, istället för att jämna ut och hålla in.

Klänningen är ifrån Kappahl Vintage stories och trotts att så många verkar ogilla kollektionen så tyckte jag det fanns några söta saker även om inte allt var precis i min smak. Klänningen sitter bra på mig som är kort, precis under knäet. Bra att vara kort i rocken ibland! :) Skärningen runt ärmarna kunde varit snyggare (men det kan ju vara att jag inte klär i modellen) det hela blir ju inte bättre av att jag har den illasittande BH:n från Lindex under….
“Ni frågar mig ibland var jag hittar mina kläder, hur jag gör för att få till stilen eller om jag har några tips på hur man lyckas. Svaret är; skippa sån här nyproducerad skit. Man får så gärna tycka om den här kollektionen och köpa hela om man så vill, men om man vill ha en autentisk 50-talsstil finns det bara ett sätt -kunskap och äkta vara.” Skriver Miriam Parkman i Kafferepets allra första sågning. Och detta gör mig både ledsen och lite besviken..
Äkta vara är enda sättet? Nä… Frågar nån mig hur jag fixat min stil svarar jag tveklöst att det går alldeles utmärkt att köpa klänningar som de som fanns på Kappahl och kombinera med lite snygga äldre accessoarer, det är enkelt att få en nyproducerad klänning att kännas mer personlig om man bara lägger till lite av sig själv.
Det går alldeles utmärkt att tillverka en hatt som ser ut att vara äkta men inte är mer än en dag gammal.
Jag tror precis som du Miriam att man överlag behöver framförallt kunskap. Men man behöver också tid, pengar ,tur i fyndandet och lite kärlek till sig själv för att skapa en personlig -autentisk stil.
Jag tror inte att man kan köpa “äkthet” för pengar. Man kan inte köpa stil för pengar (det spelar ingen roll om du köper en äkta chaneldräkt för vad en liten sommarvilla i Sverige kostar)- Det är inte stil. JAG känner inte att jag blir mer “äkta” 50-tals älskare för att jag endast bär klänningar från back in the day. Ävenom jag naturligtvis beundrar tyger och älskar hantverket och drömmer om den tiden då det var vanligare med hemsydda eller uppsydda plagg än konfektion. Jag väldigt försiktig med att bära och hantera de äkta -dvs de plaggen jag äger som är från 40 och 50-talet eftersom de trotts allt är så gamla som de är och inte går att ersätta hur som helst.
Oki, Kappahls kollektion är inte exakta kopior av 40 eller 50-talskläder, det är bara “väldigt mycket inspirerat” av den tiden. Man kan nog inte förvänta sig allt för mycket som konsument när man köper kläder på en helt vanlig klädkedja i dag, det vet vi ju alla. När man burit en blus från valfri mainstream kedja en dag så har tre knappar ramlat av och det är redan ett litet hål som bildats där den alltför tunga larmknappen suttit.
Tillbaka till Kappahl-Det är inte vintage kläder, det tycker jag framgår ganska tydligt-det märks både på prislappen och på detaljerna men det står det ju inte heller “Vintage quality” el liknande i kollektionens namn. Det heter “vintage stories” och jag tolkar det som att man blivit inspirerad av vintageplagg och producerat sin egen version-men som ändå berättar en historia (om den som bär kläderna, kanske) Jag gillar faktiskt de flesta av tygerna…
Jag i min nya kropp behövde lite rymligare klänningar just nu och det finns liksom inte sånna vintageklänningar i min storlek och i min prisklass. Autentisk klänning eller inte -jag har kommit i det stadiet nu att jag liksom bidrar med autenticiteten bara genom mig själv.
Reproduktioner och “nyproducerad skit” är ju ett ganska bra alternativ tycker jag nu med min nya kropp, och som sagt, jag är tusen gånger mer rädd om de äkta 50-talsplaggen jag har. När man köper reproducerade plagg kan man ju ha dom till vardagsbruk på ett helt annat sätt, för slitage och fläckar gör inte ont i själen på en klänning(som inte är unik eller handsydd) för 499 kr.