One Dreamy Closet

Håll i er för nu blir det djupsinne. Jo det är fortfarande jag som skriver. -Men inte om fluffiga lätta saker och om sånt som snurrar frasar och svävar. Utan om blygrå vardag och värk och drömmar som liksom rinner iväg med tiden. Som jag skrev förut, det har saknats tur detta år i mitt liv.

Det här året har varit ett sånt där år som man gärna inte vill minnas men ändå kommer göra det, för att det lämnar spår.

Jag är inte ett dugg ledsen att det snart är slut, jag har färre glada minnen med mig än sorgsna. En bildkrönika skulle tråka ut er till döds.  Kanske även den här texten.

Kanske är det lättare med bilder. Lättare att bara glo och tro att ni ser, än att läsa.

Nu sitter jag och funderar på bra och dåligt. Vad är värt att säga… Är det nån som orkar läsa ändå?

Vår

Jobbsökande utan ände… Utan hopp…Oron för att aldrig få ett nytt jobb- Tvivel på beslut från 2008.  Arbetslösheten tar knäcken på en tillslut.

Efter att jag varit tillräckligt stark att ta mig ifrån en arbetsplats där jag var ensam tjej- Förnedrande kvinnosynen , porrbilderna som satt på väggarna. Illamående obehag, när man skulle till jobbet. Jobbet traditionellt kvinnligt och även inte något som låg mig varmt om hjärtat, inte uppskattades av de jag var anställd av, utan sågs ned på. Trotts detta gjorde jag mer än de flesta andra ekonomiassistenter skulle gjort för den lönen på deras lilla företag.
Inget stöd ifrån cheferna -tvärt om ifrågasättande och misstro.Inget stöd från arbetskamrater för ingen ville vara den lilla mobbade tjejens vän av alla de stora starka karlar som jobbade där.

Depression. för att det fanns sånna män när jag trodde Sverige var ganska jämnlikt. Minns ni att jag försökte berätta?
Motigt. Följde rådet på facket och tog mig därifrån, men fick en läxa att lära- hur misstron förföljde mig till a kassan och till jobben jag sökte. Upptäckte samhället från den hemskaste sidan.  Jag drömde om att få göra det jag drömde om, att någon skulle se mig, se vad jag var bra på. Våga satsa, mitt i en kristid. Hittade inte självförtroendet. Kunde inte säga sanningen för den var inte tillräckligt säljande, kunde inte heller ljuga för det är jag dålig på- de var mansgrisar och mobbade mig, men  är jag helt normal är mer än flitig och trogen och jobbar ordentligt. De hade ingen anledning att göra så som de gjorde. Jag har stor potential och jag står i startgroparna redo för att bidra med vad jag kan, till ert företag.

Insåg efter 100 dagar och nätters självgranskande och ältande , tillslut att jag gjort rätt och att mitt handlande var modigt och kände mig stark. Jag överlevde.

Morfar ringde en morgon. Mormor-vi åkte till henne i Mariefred. Morgonen var klar och vacker och solig och bar löften om vår. Men vi kom när hon inte kunde vakna igen, död. Ett skal av sitt forna jag men ändå fridfull. Klappade hennes hand. Tänkte med kärlek på henne. Hittade inte riktigt mina egna känslor och inte orden heller, men tårarna föll.

Fick ett jobb-GLÄDJE! Självförtroende! Känsla av att jag gör vad som helst för att de ska vilja ha mig kvar, och gjorde det också- med förhoppningen att få nya vänner att få stanna att få höra hemma. Jobbade övertid till klockan 10 på kvällarna utan betalt. Jobbade på maxfart och fick nya vänner. Men det grämde mig att jobbet var inte bara underbetalt utan man förväntades lägga ner sin själ fastän företaget var helt själlöst. Satsade inte på sina anställda. Hann inte med familj eller blogg eller mig själv. Trött.

Maj- att kastas mellan lycka och sorg!  Bröllops dags! Svåger och svägerska fick samma namn och var så vackra.  Tog ett test som visade att jag skulle bli mamma - På riktigt! Lycka, jag trodde nästan inte det var sant. Sedan, en oro för framtiden, skeptisk och pessimistisk som jag kan bli ibland- provanställd och gravid. Begravning av mormor när vårblommorna blommade som hon velat.

Sommar

Mamma och pappa flyttade söderut till västkusten som de alltid gör på sommaren, det kändes extra ensamt detta år.

Juni- såg Bruce Springsteen på Stockholms stadion, klappade vantklädda händer och åt popcorn och kysste min man. Kämpa sig genom sommar utan semester igen (nytt jobb ni vet). Nej jag hade faktiskt en vecka vid midsommar, som jag råkade glömma bort.

Sommartider hej hej=övertid och underbemannat kontor och gravid symptom. Ömmande bröst, hormoner, molande värk i magen, trötthet som inte gick att göra något åt. Gör allt så gott man kan och lite till så att de ska se mig, tycka att jag är bra. Midsommar- Syster yster också gravid! Aj-Men rosens taggar igen…Hennes urusle kille gjorde slut vid det glädjande beskedet, att de skulle bli föräldrar. Jag visste inte att han skulle göra så, jag hade inte anat. Jag förstog inte varför han var rent utsagt helt okänslig och kall som is. Elak. Elak för att min syster inte ville göra abort. Ofattbart, sorgesamt och omöjligt att göra något åt, känsla- hjälplöshet för att hur mycket man än älskar sin lillasyster kan det aldrig ersätta kärlek…

Vaknar till nyheterna på tv av ett helikopterljud. Syster är en av de stackarna som sitter i ett hus och räknar pengar som blir rånade av en helikopter. ORO och panik, vad händer- har de blivit beskjutna!!?? Vad ? Var är hon?  Hur mår hon??? Vill rädda, hämta, krama. Skitförbannad på hennes företag och rånarna och polisen med. Så rädd. Fick tillsist krama och ta hand om kära syster.

Mamma och pappa kom äntligen hem från västkusten. Pappa gjorde i ordning en liten fin dockvagn för framtida bruk. Mamma hade stickat med kärlek en luvkofta.

Höst

Bägge bonusbarnen blev tonåringar-men är ändå som små barn. Oreda i humör och oreda hemma. Familje trivsel infinner sig inte så lätt när ingen vill engagera sig eller delta.

Jobbet- Efter provanställningen erbjöds inget fast. De visste att jag var gravid och kanske inte kunde anställa mig då. Vad vet jag. Jag hade hoppats på annat. Fick säga hej då till mina nya vänner. Sorgligt, men jag grät när jag gick. Jag fick chokladkakor i present, och det var den finaste avslutningspresent jag någonsin fått- fast jag inte ens äter choklad.

Make med jobb som han inte trivdes på- make sedan uppsagd pga kristid, på det stora företaget. Rädsla för framtiden. Bägge arbetslösa och en liten påväg. Trygghet som försvann. Stress. Oro. Gråt i tysthet.Lyssnade på för mycket Winnerbäck.

Komplikationer i min kropp oro för ett litet liv som ännu inte klarade sig själv, rädsla för döden. Rädsla för oturen.

Vinter

Livet går vidare. Under novembers evigt blygråa himlar och under täcket där jag låg. Min kropp fick nya krafter, och det var ingen fara med barnet, det mådde bra och allt var faktiskt bra. Mindre ont. Hopp. Joan Baez en gammal barndomsidol kom till Stockholm, hade gett mamma i present att gå och se henne tillsammans.  Sången var så vemodigt vacker, jag grät lite i hemlighet när Joan sjöng extra numrena. För att konserten skulle ta slut. Fick tillbaka lite energi och kände mig redo att börja blogga.

Snön kom äntligen. Och solen gnistrade i den. Vackrare snö har jag sällan sett. Jag pyntade huset och jag klädde en gran. Jag funderade på nästa år. Vad som ska komma. Jag undrade.

Jag kom inte på något att önska mig annat än det som jag bär på men inte kommit ut än. Någon som jag inte känner ännu. Längtade att få hålla om en baby, men samtidigt rädd att göra fel. Skada, inte räcka till.

Nyår

Som Drömma föreslog så har jag tittat på mig själv. Jag har tittat och jag tror att den nya Känslan eller eftersmaken det här året har lämnat i min mun är onekligen lite bitter och sorgsen.

Sorgsen för att livet ibland ska vara en sån konstant kamp. Att man alltid måste vara beredd på att missta något eller någon.

Jag hoppas så mycket på 2010, jag blundar på 12 slaget och jag önskar. Mer skratt än tårar.

Bokens utgivningsår: 1913.

Att öppna en sån här bok tycker jag är som en liten tidsresa. Som att titta in i den tidens kök och vardag.  Det är ca hundra år sedan boken gavs ut, och visst jag skulle aldrig tillaga något som involverade att koka ett kalvhuvud, men en del av maten och en hel del av råden är fortfarande helt up to date.  Fin skumsås,  blomkålspure, timbaler..allt sånt som man kan få på stans innekrogar.. plus en massa andra spännande rätter som vi idag nog sällan får se röken av. Hare, orre, tjäder.. Det har jag aldrig smakat.

Kurrysås med K Men ändå! Det fanns kurrysås i Sverige på början av 1900 talet! Är inte det coolt!?

Se på den modärna spisen med varmvattencistern son finns på bild i inledningen av boken. Se på bilden av mönsterköket. Nånting liknande har någon gång suttit i vårat kök. Kanske i ditt med? Nån stog alltså och eldade till en lagom temperatur för exakt den eller den rätten. Därför finns det i stort sett inga temperaturangivelser i den här boken. Man lagar maten tills den är klar liksom :)..

Jag hittar en massa recept som jag vill pröva. Speciellt vegetariska recept som jag tycer känns helt moderna. Bondbönskroketterna speciellt får det att vattnas i munnen på mig.

Potatis timbalen med skinka i låter också smaskens. Eller gratin på sjötunga och hummer…

Eller de där små bakelserna med kastanjepuré- Kyssar. Vet ej hur väl texten syns på mina fotografier, jag kanske borde scanna in sidorna istället? Klicka på bilderna för att se en lite större version..

[Show as slideshow]

Idag har jag äntligen kommit iväg till en tisdagskväll på hatteljén. En ny hatt är nu formad och på väg att torka. Grå-grön. Husfrumodell…

Hoppas jag kan komma iväg till hattkursen nästa tisdag också, och att jobbet inte hopar sig. Tiden efter lunch känns alltid som att den flyger iväg…Jag längtar redan tillbaka till min nya hatt! Jippi!

Snart är det väl på tiden att det blir lite bilder på den här bloggen också på mina hattar… Mycket snack..

Jag hörde det ryktas på hattkursen att Kristoffer inom kort kommer att öppna en webbshop på Etsy med sina alster, mest damhattar tror jag. KUL! Fler hattaffärer i Sverige.. Det borde finnas lika många hattaffärer som frisörsalonger tycker jag. Varför slösa 1000 kr på att klippa eller färga håret när man kan köpa en snygg hatt och sätta på huvudet istället? Förlåt Mallis… Det var inte snäll mot Sveriges frisörer…

Nämnde även för honom att på den förra vintagemässan (Bakåt-Framåt) jag var på så satt det en dam som sålde nygjorda hattar i äldre modeller. Tyvärr bara i svart… Kanske är ett bra forum att nå ut till folk att man finns?

Angående mina allmänna tankar om jämställdhet nu kontra- i ett historiskt perspektiv just nu.. Samt mitt tips att sätta en hatt på huvudet om håret ser lite sisådär ut, kommer här ett roligt filmklipp. Det är en reklamfilm för Svenska Frisörföreningen från 1938. Höj ljudet rejält, detär inte av den bästa kvaliteten…

Digital Journal Film- Könsroller ( reklamfilm för Svenska frisörföreningen 1938)

-“Du springer ju till frisören så ofta du hinner, och ändå ser du ut som ett skatbo i huvudet.

Vet du, jag börjar snart att skämmas för att visa mig i ditt sällskap. Folk kan ju tro att du inte får pengar att sköta dig - att jag har dåliga affärer, konkurs.”

Jag skrattar ganska gott åt det hela och speciellt när frun föreslår att mannen ska följa med till frisören för att tala om hur det ska göras…

Fint resultat på slutet dock! Skulle gärna pröva att få håret lagt och “shinglat” sådär nån gång.

This is about some finds I bought yesterday, some beautiful illustrations funny ads and more. English translation as usual at the bottom of the post!Click on the pictures to view them in a larger view !

Igår var jag på min lokala grudgruva och letade fynd. Jag hittade dessa 3 tidningar och två söta hatthållare (jag borde ha fler) Klicka på bilderna för att se en större version!

De tre numren av “Flitiga Händer” från 1930-talet är fyllda med ungefär samma innehåll som en helt vanlig Femina eller Damernas Värld idag.

Tillomed annonserna gör reklam för samma produkter (fast med en liten annan vinkel/synsätt) .Nedan en annons för en vitamindryck VI-TA-MALT välgörande vitamindryck för både män ock kvinnor. Den smala flickan i bakgrunden, som skulle kunna vara vilken fotomodell som helst idag säger - Ack om jag hade hennes fylliga charm

Texten lyder: För att vara vacker och glad måste man vara frisk- inte någon nervös ben-get

För att vara vacker och glad måste man vara frisk. Och en smula hull ger både hälsa, skönhet och gott humör. Förresten är det modernt med fylligt slanka linjer. Tro inte att ni är dömd att vara en ben-get med klena nerver och dålig sömn- låt Vi-ta-malt bädda in nerverna, ge Er den mjuka fyllighet som är så åtråvärd och det goda humör, som åtföljer härliga >>sovnätter>>. Börja idag med Vi-ta-malt och Ni slipper känna Er missnöjd med Er själv och livet-Ni blir frisk, vacker, framgångsrik.

I sidoannonsen riktad till den manlige läsaren står :

Ni som vill bli manligare får styrka och god muskulatur, en sundare och mer harmonisk kropp genom Vi-ta-malt. En späd och klen man känner sig ofta mindervärdig-Vi-ta-malt ger honom pondus-framgång.

Damen i röd hatt och röda handskar på omslagsbilden från nr 36 /1939 ,gör mig knäsvag. Så vackert! Den tiltade hatten, den gröna jackan.. De fallande löven! Allt!

Omslagsdamen påminner mig om Miriam som har bloggen Kafferepet som jag gillar att läsa. Klicka på bilden för att komma till hennes underbara Kafferep.

Detta nummer är också kuriöst på ett annat sätt eftersom det verkar vara en vecko-tidning. Det är nr 36 och kom ut 1939. Det är alltså ungefär några veckor eller några dagar innan Tyskland invaderar Polen i september 1939 och andra världskriget bryter ut i Europa. Inget i denna tidning tyder på eller förvarnar om de kommande årens hemskheter….

Translation: Yesterday I bought some things at my local antique shop. 3 women’s weekly magazines from 1937-1939 and two nice hat stands( I wish they had had more of those hat stands).

The magazines are just about similar to women’s magazines of today. Fashion tips-the latest from Paris, household and decorating tips, dinner suggestions and recipes , patterns for knitting a jumper or cardigan or some toddlers outfit. The difference is that these magazines are illustrated and there isn’t a lot of photografs in them. The illustrations are so much more vibrant and I fell in love with the covers.

Not only does the articles tell you of the same thing as now. Even the ads are of somewhat the same products. I found this funny ad for a energy drink or food/vitamin supplement that promises you a healthy and beautiful body if you are on the skinny side and want a more womanly figure.

I´ll try to translate the copy text from this Swedish ad from the 30’s:

On the picture the sad skinny girl in the background say : -Oh if I only had her voluptuous charm! (looking at the smiling girl laying on the sun bed)

To be beautiful and happy you must be healthy. - And not a thin nervous wreak.

To be beautiful and happy you must be healthy. And a bit of plumpness gives You both healtiness, beauty and a good spirit. By the way it is in fashion to have a curvaceous and trim figure. Don’t think that You are doomed to be as thin as a stick with weak nerves and poor night sleep.- Let Vi-ta-malt embedd Your nerves, give You that soft curvaceous figure that is so disireable, and give You the good temper that goes hand in hand with a good nights sleep.

Start today with Vi-ta-malt and You wont have to feel dissatisfied with Yourself or life  any more. -You will be healthy, beautiful and successful.

I think this is quite funny! Compared with today s ideal superslim woman figure.

I love the cover of the magazine from 1939 and the woman with a red tilt hat and red gloves illustrated there remind me so much of this young Swedish woman called Miriam. Don´t you agree?

Miriam has a lovely blog that I read, called the “kafferepet” = its the Swedish word for coffee time or afternoon coffee with some friends. Click on her picture to go to her blog which is also English translated.

When thinking a little more about these curious magazine the thought came to mind that this very magazine from 1939 must have been released just days away from september 1939 when  W W II broke out here in Europe ( The Germans invaded Polen the 1:st of Sept 1939) . We here in Sweden were never involved in that terrible war as we are and were a neutral country, but the times where pretty rough here anyways with food stamps and gas and cloth rationing.  The magazine tells nothing about the trouble that is so close by ..

For my english speaking friends, English translation of my post at the bottom!

Denna helg har tiden flygit iväg för mig. Mycket som har hänt. Jag var bjuden på tjejmiddag hos min underbara kusin Maria som har varit min förebild sedan barnsben. En stark kvinna som vet vad hon vill och alltid lyckas med det hon föresätter sig. Denna gång blev det en  lyckad tjejmiddag för inte mindre än 9 personer. Hemmalagad hummersoppa och små muffins med soltorkad tomat och basilika. MUMS!

Jag och min lillasyster  såg filmen Maria Larssons eviga ögonblick, om en annan stark kvinna med namnet Maria, och jag grät lite. Jag är ganska blödig och lättpåverkad av sorglig film. Jag gillade filmen även om den var väldigt vemodig. Filmen har en egen webbsida. Klicka här

Kläderna är ju något som jag alltid spanar in, väldigt fina kragar och detaljer som knypplad spets. Hattarna liknar de som ska/är(?) bli moderna med hjälp av Marc Jacobs kollektionen denna vår.

Maja Larsson i filmen iförd sjal och hatt.

Marc Jacobs spring strawhats 2009

Jag skulle vilja känna på en del broderier och vända på tyget. Jag blev sugen på att köpa boken, som filmen bygger på. Här.

Jag skulle vilja ha fler gamla fotografier på min egen släkt och veta historien bakom. Jag har det här som är taget på min mormor när hon är ungefär 1,5 år? Kanske 1924?

Har ni sett det här bildspelet på Youtube med den verkliga historien bakom filmen Maria Larssons eviga ögonblick? Tonnvis med foton på vardags scener och arrangerade fotografier från tiden runt 1900.

Translation: This weekend the time slipped through my fingers like sand. First we celebrated my husbands 43:d birthday. Then I was off to an informal dinnerparty that my dear cousin Maria arranged. Maria is, and have always been one of my rolemodels ever since we were little. I feel like she is my slightly older sister, and I am so proud to have her as a close relative. She is matriachly strong and have the presence of a true leader, she always succeed in what she sets her mind on doing.

This time it was to have a dinnerparty for 9 close friends (and relatives) in her apartment and it was, as always delicious food as she is a master cook. Homemade lobstersoup accompanied by muffins with sundried tomatoes, special swedish ripe cheese and fresh basil. Yummie!

This weekend I also saw a movie about another strong woman called Maria. The movie is called- Everlasting Moments, and it is a Swedish film based on the true fortunes of a working class mother of 7 children(Maria Larsson) a little way into the 20:th century.  Click on this link to learn more at IMDB.com

Or this link to read a full review in the NY times

This is a realistic saga of a womans life with its toil and grind of everyday life but foremost her insight of what precious moments go by undetected in our lifes. She has a turn of luck and wins a camera at a lottery, which is supposed to be pawned, for the poor family is in a great need of money. But with this tool, the camera, she discovers how to capture and preserve moments at the snap of a button and the wonder of photography.

The talent of seing things that she discoveres lies with in her gives her a sense of self worth, and a intellectual life…

I loved this film with its undertone of a little sadness, melancholy, but still there is hope.. There is life. I also loved the costumes and clothes in the film. The high collar blouses, the straw hats and shawls in particular strikes me as something I will want to own and wear in the nearby future ( as I rather liked Marc Jacobs fashion show for spring 2009) .

The Youtube clip above shows some real black and white photografs taken by Maria Larsson, the speaker voice is unfortnately in swedish, but enjoy anyway. Don’t miss out on these everyday life moments captured and saved in time from a hundred years ago.

The black and white photo above that shows a small child in a pram is my grandmother Majbritt, born in 1922. I think this picture is taken when she is about 1,5 years old. I wish I had more preserved moments from the past of my own family.

Imorgon har jag en underbar sak att göra. Jag ska åka buss från Norrmalmstorg ut till Nordiska Museet och besöka utställningen “Modebilder” med min mycket snälla svärmor. Ska bli så härligt med en lunch i stan! Läste förresten på museets hemsida om en ny modeutställning som är på gång till februari 2010 “Modets makt-300 år av kläder” Låter otroligt intressant och spännande, eller hur?!!

Om det är någon som känner sig sugen på scones och lite pigg opretantiös dans så går jag gärna på Tedans på lördag på Nordiska Museet…

Angående fg inlägg så fick jag ideen att visa mina sötaste träskor.

Här har ni ett par små och välanvända träskor som jag fick när jag var runt 3, 4 år och som jag pilade runt och trampade folk på tårna med. Köpta på en bil/tältsemester i Holland.

Min träskoförälskelse höll i sig och jag tjatade till mig ett par ljusrosa typ 1983 som jag hade som klack/finskor. Jag tyckte själv att jag var väldigt fin, och jag älskade det klopprande ljudet som jag tyckte lät som hästhovar-idealiskt när ens favoritlek består av att leka häst! Här har jag dom på skolfotot i ettan. Övrig klädsel- Turkosa långkalsonger, jeans med smala guldrevärer från benetton, puffärmsblus med jättestora puffärmar (ett annat av mina absoluta favoritplagg)

<– TRÄSKOR