One Dreamy Closet

De blommar nu, och sen är de borta. Hela trädgården viskar carpe diem!

I vår trädgård finns en liten röd lekstuga, precis vid vår syrenberså.  Ganska oansenlig och gör inte mycket väsen av sig. Nu har den stått ensam och oanvänd och obebodd ganska länge tror jag visst. Nu om bara ett litet tag kommer visst någon att flytta in. Hon som lite vingligt men ändå, satt i sitt pappas knä igår! Snart kan hon nog springa och leka här ute.

Det är ogräs på trappen och den lilla stugan har sett sina bästa dar, men den är gjord med omtanke och kärlek av någon förälder som lagt ner tid.  Riktig liggande träpanel och fint svartmålat plåttak. Dörren blev lite spontan och sissodär, gjord av en träskiva och ett handtag som kanske blev över.  Jag gillar de charmiga gråmönstrade tapeterna och matchande mörkgrå linoleum matta, en liten spetsgardin och en trasmatta så blir det ju riktigt hemtrevligt! Kanske några små tavlor ett litet bord och två stolar.  Jag har tänkt plantera små rabatter vid sidan av det lilla huset länge men inte tyckt att det var någon ide när ingen skulle använda det och plocka blommorna. Nu börjar det klia i händerna att plantera något där igen. Lådor med spadar och hinkar och små kakformar har jag samlat ihop.

Härligt att komma hem. Härligt att öppna sitt eget kylskåp. Härligt med hemmalagad mat! Känna hur näringen ger en energi och att man långsamt kommer tillbaka.

Ett litet nonsens inlägg för att träna fingrarna på tangentbordet.

Snart kommer bilder och lite om andra grejer än bebisar och sjukhus och förlossningar. Lovar! Fast gulliga babybilder får ni kanske förresten stå ut me, hädanefter.

Första kvällen vi äntligen fick åka hem från sjukhuset så snöade det. Vi bylsade in vår lilla rulta i ny vit fleeceoverall. Vita flingor singlade ner över Stockholm och det var så där kallt och tyst. Vi åkte hem i bilen och lillan satt hur snäll som helst i baksätet i stolen som vi köpt begagnad på Blocket. Det kändes så vuxet och ansvarsfullt att fästa henne i den. Vägen från Danderyds sjukhus hem till oss är jättekort. En liten bit motorväg och sen är man snart hemma. När vi kom hem fick min man först hoppa ur och skotta eftersom plogbilarna kört upp en halvmeter hög snövall för vår entre grind, och sedan skotta en gång fram till dörren det har nog i princip snöat lite nån gång om dan sen kvällen vi åkte in till Förlossningen på Danderyd.

Medans satt jag ensam i bilen med lillan och pausade. En minnesbild från förlossnigen dök helt plötsligt upp medans jag satt och tittade på vår snöiga grind. Jag kom att tänka på att jag måste skriva ner så jag inte glömmer. Det är så blödigt o sentimentalt så ni kommer väl..Jaja jag säger det ändå, jag mindes helt plötsligt att precis i ögonblicket när Hon kom, spelades-För att du finns med Sonja Aldén på radion. Jag gråter lite när jag tänker på det att jag är glad att hon finns.

Hemma fick jag önska mat och då blev det köttfärsås och spagetti, mums! Jag vågade dock inte äta så mycket eftersom jag hade nånslags magkramper av järntabletterna de gett mig på sjukan. Eftersom jag hade komplikationer efter förlossningen och misst en hel del blod, funderade de först ifall jag skulle få blodtransfusion- men det slapp jag. Jag fick piller istället och antibiotikadropp genom en kanyl i handen, aj.

Niferex hette de förbannade järn-pillren och jag rekomenderar ingen med sunt förnuft att stoppa i sig nämda piller. Äter hellre en hel buske persilja om dan, eller blodpudding eller något annat med järn i. Eller knaprar järnspik för den delen, det skulle säkert göra mindre ont i magen. Jag fick hemska magkramper som gjorde att jag låg och vred mig och grät i sängen och så blev jag jätte dålig i magen, trodde faktiskt jag hade blivit matförgiftad av den tråkiga sjukhusmaten först. Magkramper, kallsvettningar och diaré är inte så trevligt som tillskott i ett allmänt skört tillstånd och diverse kroppssmärtor här och där. Fy sjutton! Och så lite eftervärkar på det så förstår ni hur skön den sista tiden på sjukhuset var..Tur att tungviktar-lillan äntligen började gå upp i vikt så att vi fick åka hem för barnläkarna!

Hehe, skönt att komma hem och bort ifrån piller, dropp, sprutor och nålar. Sjukhus kommer aldrig att bli något positivt för mig- så är det bara. Det är bara ångest.

Tur iallfall att jag hade tänkt i förväg och fryst in den där överblivna köttfärsåsen, det känns förutseende vuxet och mammigt! Precis när vi trötta och hungriga kom hem och behövde något snabbt, så fanns det i frysen. Det var det godaste jag ätit på väldigt länge!

Denna vecka känns det som att tiden stått still. Jag har VÄNTAT på ett paket och jag väntar på värkar eller på något tecken på att det eventuellt är på väg en bebbe till oss. Ingetdera har infunnit sig hitintills. Har posten haft bort min nya hatt? Har bebben glömt att det var till oss den skulle?

Idag hade min man bokat in en tid för en mäklare att komma och värdera vårat lilla hus. Det var en morgonpigg mäklare. Han kom och vi gick runt och visade upp vårat lilla hus. Kunde sedan konstatera att om man räknade lågt så har huset vi köpte för 4 år sedan ökat 2 miljoner i värde! Yaiiks! Vi köpte ett ganska risigt hus som är byggt 1922 och har renoverat och “restaurerat” det pö om pö själva, med hjälp av min pappa målaren. Efter detta glädjande besked kände vi oss rika som troll och alla bekymmer kändes pyttesmå. Härligt! Mäklaren berömde oss för att vi inte tänkt som alla andra och köpt detta gamla hus för att sedan renovera-modernisera bort all känsla som alla andra till dagens mode och stil- utan tänkt på detaljer och varit varsamma. Det här huset från 1920-talet gammalt och rejält men ändå uppdaterat var tydligen ovanligt idag, och precis det folk ville ha. Vi bestämde oss för att ta ledigt den här fina soliga dagen och kramas och gosa och bara bry oss om varandra.

Detta betydde att vi sket i lunch och istället gjorde tosca päron med vaniljglass till lunch, för det var vi bägge sugna på.

Vi tog en tur in till stan, åh bilstolsvärmen känns så himla skön mot min onda rygg. Solen lyste och snön gnistrade.

Jag vaggade runt en sväng på Old Touch och jag var så lycklig som ett barn. Denna underbara affär! Nog lyckligaste halvtimmen denna vecka för mig. Jag köpte en hel hop med fjädrar för en billig peng -eftersom jag har en massa hattar som saknar pynt. De hade en barnvagn fylld med finfina fynd saker utanför, såklart lite skrynkligt. Men för en 20:a kan man inte klaga på en sån petitess. Hittade bland annat en knallcerise 60-talsklänning i figursmickrande fodralformat som nog Joan i Mad Men gillat, 20 kr!!! Jag köpte den inte eftersom det var omöjligt för mig att prova den- men om du är en oblyg (inte rädd att synas och vara sexig) person med ca. stl 38, som klär i starka färger, så kanske du bör ta dig en tur förbi Odenplan imorn?

Min älskling och jag åkte sedan förbi Elfa så han fick sin motsvarighet till min lyckostund på Old Touch. Sedan satt vi i bilen med varsin prasslig påse och lyckliga leenden på väg hem.

Nu sitter han och pillar med sina sladdar och skruvar och och kretskort, helt i sin egen lilla bubbla.

Jag sitter och syr , funderar och pillar med mina fjädrar. Har Patsy Clines härliga röst på i bakgrunden, tack-Spotify. Bland annat den här låten-Walkin after midnight

Sen ska jag kolla på min nyinköpta DVD film Coco -Livet före Chanel med Audrey Tautou. Så som jag väntat på att få se den. Ikväll ska jag njuta.

Bokens utgivningsår: 1913.

Att öppna en sån här bok tycker jag är som en liten tidsresa. Som att titta in i den tidens kök och vardag.  Det är ca hundra år sedan boken gavs ut, och visst jag skulle aldrig tillaga något som involverade att koka ett kalvhuvud, men en del av maten och en hel del av råden är fortfarande helt up to date.  Fin skumsås,  blomkålspure, timbaler..allt sånt som man kan få på stans innekrogar.. plus en massa andra spännande rätter som vi idag nog sällan får se röken av. Hare, orre, tjäder.. Det har jag aldrig smakat.

Kurrysås med K Men ändå! Det fanns kurrysås i Sverige på början av 1900 talet! Är inte det coolt!?

Se på den modärna spisen med varmvattencistern son finns på bild i inledningen av boken. Se på bilden av mönsterköket. Nånting liknande har någon gång suttit i vårat kök. Kanske i ditt med? Nån stog alltså och eldade till en lagom temperatur för exakt den eller den rätten. Därför finns det i stort sett inga temperaturangivelser i den här boken. Man lagar maten tills den är klar liksom :)..

Jag hittar en massa recept som jag vill pröva. Speciellt vegetariska recept som jag tycer känns helt moderna. Bondbönskroketterna speciellt får det att vattnas i munnen på mig.

Potatis timbalen med skinka i låter också smaskens. Eller gratin på sjötunga och hummer…

Eller de där små bakelserna med kastanjepuré- Kyssar. Vet ej hur väl texten syns på mina fotografier, jag kanske borde scanna in sidorna istället? Klicka på bilderna för att se en lite större version..

[Show as slideshow]

Det har varit ganska slitsamt att börja mitt nya jobb samtidigt som vi påbörjat att renovera köket. Dessutom har det varit bokslutsvecka på jobbet den här veckan och det finns ganska lite tid för tålamodigt och ordentlig genomgång av de nya rutiner jag ska sätta mig in i. Att kasta sig ut i ett bokslutsarbete utan att känna till specifika rutiner är som att hoppa fallskärm utan fallskärm. Resultat- kallsvett, osäkerhet, oförmåga att störa någon som sitter upptagen med sitt eget viktiga. Resultatet är också att jag tycker själv att jag gör ett lite för långsamt arbete, jag blir otålig på mig själv. Det blir en del onödiga misstag som kan ta en timme att förstå och rätta. En muntlig genomgång av den tilldelade arbetsysslan för stunden, en kort demonstration, hade i många fall gjort att jag kunnat arbeta i en helt annan takt.

Men så har jag faktiskt också fått beröm några gånger för något jag gjort bra och då känns det extra bra eftersom jag känner att jag klarat det utan särskilt mycket hjälp eller instruktioner.

Köks projektet har fallit en hel del på min mans axlar nu. Allt har fallit på hans axlar kan man säga eftersom jag jobbat över rätt många kvällar. Handla mat, laga mat, städa… Det brukade vi göra tillsammans förut men nu får han göra allt. Arbetstiderna på mitt nya jobb är inte direkt ett nio till fem jobb. Jag har nog jobbat över nästan varje dag förutom måndagar. I torsdags jobbade jag från nio till 22(då fick jag bli hämtad av min man) . Jag orkar inte städa när jag kommer hem klockan nio en vardag. Varit hemmifrån i 13 timmar.. ögonen svider och hjärnan är helt avtrubbad. -Hjärnan är död brukar jag bara säga med ett tomt uttryck i ögonen när jag kommer innanför dörren. Trasslar av mig skorna, micrar resterna från middagen och sjunker ner i soffan.

Min hund får träffa mig 4 timmar om dagen och min man får träffa mig lika många. Det har nog varit 2 veckor sen jag såg min lillasyrra sist.

Har ni märkt att jag varit borta?

Peppar mig själv med vårsol och musik idag. True colours med Cyndi Lauper får mig att tänka att jag borde ta fram vattenfärgerna och måla. Gula toner, beiga genomskinliga toner, svaga toner av grönt och brunt.

Cyndi Lauper sjunger Roy Orbisons I drove all night. Marit Bergman sjunger att hon alltid kommer att vara vid min sida.

REM sjunger min favoritlåt Nightswimming som får mig att tänka på ljusa sommarkvällar, naken- och bastubad.

Those Dancing Days får mig att dansa med Jack. Hitten går på repeat flera flera gånger.

Lasse Lindh och Håkan Hellström sjunger glatt på våriga låtar.

Jag skulle vilja ha en hatt som är ljust grön som en syrenknopp. En sån där liten husfruhatt som jag redan har några svarta.. Men en grön skulle vara så fin..

Husfruhatt hittad på Etsy.

Undrar om Kerstin kan visa mig hur jag sätter såna där isoleringsslangar för att forma filten på hattstocken..?

De här hattstockarna som Kristoffer pillat på skulle passa fin fint för detta vårhatts projekt.

Today I have been sheering myself up with a walk in our garden. The sun was on a brief visit and it felt like there  was hope.  Flowerbuds in the garden nodded to me and said hello. Snowdrops, oriental helleborus (christmas rose), lilacs (smal buds only) , and winter aconite. I am listening to sheerful music on Spotify and reminising about the songs.

True colours with Cyndi Lauper makes me think that I should take out my watercolours and paint shades of yellow, airy grays, browns and light green.

REM sings one of my favorite songs Nightswimming that allways reminds me of my fist summer as a student in Umeå. And so on..

I am thinking that I have a GREAT need for a light green spring hat. Something smal and elegantly feminine.  Like the ones you can see on the pictures above.

Next hat that I am going to make must be something like this…

Vår soffa har kommit och står nu fint på plats! Det hade jag ju glömt visa..Nu måste jag hitta något sött sidobord…

I forgott to show you -Our new couch is now installed! Now I have to find some sweet but simple sidetable.