One Dreamy Closet

Jag älskar dahlior och jag önskar att jag hade tålamodet att ha dom i trädgården. De växer ju från en knölrot som inte tål våra svenska vintrar och därför måste man varje höst gräva upp dom för vinterförvaring och varje vår plantera ut dom för att kunna njuta av skönheterna. Ser du dahlior i någons trädgård så vet du att denna människa måste vara tålmodig och omtänksam (iallfall mot växter) .

Jag har åtminstone en dahlia i hattform nu!

Jag hade en helt vanlig grön bordstablett från Indiska i ett sorts flätat konstmaterial. Den är gjord av en lång lång band-fläta som är sydd i cirklar på sig själv så att de bildar en bordstablett. Runt runt… Denna klipptes upp till en lagom stor plätt för en coiff och sedan repade jag av det fula uppklippta i kanten i flätans rikting. På så sätt fick jag en snygg kant på det hela.Eftersom det inte formade sig med vatten och jag såg och kände att det inte absorberade vätskan insåg jag att det nog inte skulle kunna gå att “skåla” eller forma den efter mitt huvud. Den fick bli platt istället! Jag repade även av ett flätband, ifrån bordstabletten, som jag tänkt ha som nack-band eller hattband i bak. Nackbandet är till för att stödja hatten i bak, man måste fästa den med hårnålar. Tänkte mig lite så som 40-talets “tilt hattar” ser ut. Tilthattarna var små hattar som skulle sitta lutade på tvären långt fram mot pannan till.

Dekorationen är det som alltid är roligast! Jag har samlat på mig en hel del hattpynt och det är så roligt att sitta och plocka ihop olika små öar av drömmar.Jag känner mig oftast som askungens gudmor när jag sitter och pillar…Bibbedibobbediboooo!

Jag hade en konstblomma i form av en jätte-dahlia. Riktigt lysande gul. Jag hade även några små gamla ljusmanchetter dekorerade med små gula blommor med svart mitt- Black-eyed Susan (vet inte vad de heter på svenska) de tre fick iallafall bli hovdamer till dahlian.

Jag tog en ståltråd och gjorde en slingrande stam som jag klädde med grönt platt papperssnöre(ett snöre jag vanligtvis använder för paket inslagning). Decopagelim hjälpte pappret att bli tätt och lite glansigt. Hade även en underbar monarkfjäril från Panduro som fick vila vid dahlians sköna barm. Två svarta fjädrar ifrån en annan hatt fick bli skurna med rakblad till formen av två pilar, genom att man rakar av fjäderfibrerna längst med nästan hela fjädern och sedan friserar toppen spetsigt. Pilarna blev sedan försiktigt böjda (de var raka från början), genom att man klappar och stryker dom i handen i fibrernas riktning. Lite buskiga orange hägerfjädrar (även de ifrån en annan hatt) fick ackompanjera.

Det hela har en broschnål på baksidan så hela hattdekorationen går att använda som corsage, eller bara bära den som hårprydnad om man fäster den med några hårnålar,man kan ju också flytta blomstret med vänner till en annan hatt såklart!

[Show as slideshow]

Dagen fick en plötslig ny väg vid lunchtiden, när det ringde från min tandläkare. Tydligen hade jag en tid där som jag helt glömt bort. Usch då! Hjärnan håller liksom inte reda på såna där saker som tandläkartider när det är 25 grader varmt. På med en underklänning och på med nånting bekvämt över och det på fem röda. Upp med håret och struntade i smink(men tog med det för att måla mig lite efteråt) Med en faslig fart for jag in till stan och lagade en fyllning som var lite trasig och ett hål. Skönt, nu är det ett helt år tills jag ska dit igen. Jag blir alltid lika glad när min tandläkare säger, nu ses vi inte förens nästa år!

Helt bedövad på bägge sidorna av munnen och okapabel till att tala tog jag mig till PUB in i den luftkonditionerade svalkan.

Klänning från Kappahl(några år gammal) mina backup-skor syns här på bild, ballerinas från ecco som jag böt ut till de högklackade från Zara (se bild nedan) . Inga smycken eller accessoarer hann jag få med mig utom ett par vita virkade vantar , som bara råkade ligga i skötväskan.  Tiltad svart “cartwheel hat” vintage.

Jag åkte några plan upp med hissen för jag tänkte jag skulle kolla in 59 vintage store som låg där förra gången jag var på PUB-(ja jösses förra året vart det inte mycket shopping utan mest jobb och barnaväntande). Men där fanns inte någon 59:a.. Där fanns istället ett helt nytt underbart ställe : Pom pom parlour. En burlesk, retro himmel med det mesta och trevlig personal som förmodligen hjälper dig hitta det du letar efter. Nu orkade inte jag prova någonting-inte ens en klänning och testa personalens service just denna gång eftersom jag hade Louise i släptåg och dessutom var lite medtagen efter tandläkarbesöket, men jag ser fram emot nästa besök. Stop Staring och Bettie Page klänningar hade de i butik SÅ MAN KAN PROVA! Jippi! Första lediga stund jag har utan barn ska jag dit och prova vad de nu har kvar i storlek Large.

Vad hade de mer jo, What Katie did korsetter och underkläder =wonderclothes fritt översatt dvs underkläder som faktiskt kan åstadkomma ett litet underverk för figuren. Minna Parikka handskar och skor en del modeller var på sommarrea 50% ! Små frestande fascinator hattar fanns det också hann inte se vad det var för tillverkare men de var mycket mycket söta.

Fick komplimanger i butiken för skor och dagens hatt och jag sluddrade fram ett tack och försökte returnera någon slags komplimang för det underbara sortimentet (tyvärr kunde jag inte uttrycka mig och konversera särdeles mycket med min bedövade mun).

Dagens hatt är en mycket speciell och elegant historia från sent 40-tal. Det är en liten variant av en cartwheel hat. Vilket är ganska bra eftersom jag är en kort person och aldrig skulle kunna bära en riktigt bredbrättad hatt utan att det skulle se knasigt ut. Denna svarta hatt är just en sådan hatt som jag letat efter i ganska många år och äntligen hittat och köpt. Cartwheel hatten i Diors New look

En DAM hatt som med fördel bärs med mörkrött läppstift och höga klackar. För mig osar den här hatten av sofistikering och evig chicness. 

Denna hatt inköptes på Tradera för ca ett år sedan. Jag älskar den. Hattnålen med svarta plastöglor är så härlig. Eftersom materialet är flätade remsor av olika material är ytan växlande glansig och luden. Tack snälla människa som sålde denna hatt till mig, den lever ett mycket gott liv här och jag bär och behandlar den med stor respekt.

De flesta har dragit från stan nu och spenderar midsommar på annan ort… Mina favorit bloggare verkar ha semesterstängt (en välförtjänt paus) så inte finns det särdeles mycket nytt att läsa på nätet. Tanken slår mig att jag är helt ensam kvar här. Ingen som läser mina små meningslösa inlägg, för alla är på sommarlov.

Jag är iallafall kvar här i hemmet och myser med Louise. Vi går på utflykt till parken och till glassaffären. Vi tränar på att sitta och vi prövar att gunga. Sen sover mitt kära lilla sällskap och då blir jag en ensam mamma. Och eftersom jag inte har något att läsa eller titta på nätet blir det mer hobbande och läsande i den riktiga världen istället, vilket ju faktiskt är bättre!

Jag köpte ju en strandväska i strå i förra veckan när jag var i Sundbyberg. 35 kr var så billigt!….

Den var tyvärr trasig i sömmarna på sidorna (såg detta när jag köpte den men tänkte att det skulle gå lätt att reparera) och om man inte lagade detta skulle nog hela väskans innehåll helt plötsligen vara försvunnet. Först började jag pilla ihop sömmarna och sy, tänkte att detta skulle vara ett lagom projekt som jag lätt kunde lägga ifrån mig ifall Louise började gnälla och jag måste gå ifrån.

Men insåg snabbt att det blev för krångligt. Jag kunde inte få delarna att ligga tättintill varandra och sy på samma gång. Dessutom fick jag en briljant ideé! Jag sprättade helt sonika bort de redan, löst sittande rundlarna för att ge dom nytt liv som små stråhattar. Jag prövade först på den ena som ett experiment; blötte ner den helt i ljummet vatten och sedan drog och nöp jag till en någosånär form och nålade tillslut fast den på min peruk stock. Ett “huvud” klätt med linnetyg  som jag fick i gåva av min man efter förlossningen. Hon har inte fått något namn ännu men Ingrid ligger nära tillhands.

Två hattar är nu på väg att göras och jag har haft ett fasligt sjå och beslutsångest över vilka dekorationer blir finast… Kommentarer och smakråd tas tacksamt emot!

Själv tycker jag att den marinblå sidenrosetten är fasligt grann, och jag skulle nog behöva en hatt med lite sommar/segling känsla…

Men svart rosett på stråhatt är ju en sån väldigt snygg kombination, nu råkade jag bara ha ett sammetsband liggandes och inget ripsband..

Jag hoppas förgäves att få besöka en underbar utställning i Piteå. Ni har kanske som jag inte hört denna viktiga “nyhet”?

350 hattar som en viss Jenny Petrina Stenqvist samlat på sig och som bara råkade finnas på en vind. Dessa hattar visas /visades(?) upp på Piteå museum på en utställning. Jag råkade just bara hamna på artikeln då jag sökte efter instruktioner till att forma fjädrar till hattar.

Hursomhelst, förstår ni vilket fynd? Åh!!

Jag önskar att det var jag som hittat hattarna. Jag kan inte låta bli att önska det förstår ni, jag är ju lite tokig i hattar som ni förstått…Speciellt gamla hattar, de behöver inte ens vara i gott skick….Detta är min akilleshäl. Jag har nog inte ens lagt upp hälften av alla hattar jag äger på sidan “Hattasken” här bredvid? En del gamla skruttisar har inte fått vara med…

Klicka här för att läsa artikeln om utställningen på Piteå museum.

Denna bild är från Piteå tidningens bildspel. Hatten är förmodligen från 40-talet tror jag.

För den som vill kolla in bilder och lära sig mer om hatt och hårmode från den tiden rekommenderar jag varmt Fashion Era (www.fashion-era.com) klicka här.

Att göra ett sånt vindsfynd för nån som mig är ungefär som att få 13 rätt på tipset.

Tänk så många hattar!!!! Herre min je!

Hoppas, hoppas det blir ett besök, hittar dock inget om utställningen på Piteå museums hemsida! Piteå ligger ju inte direkt nästgårds och snart ska jag få en liten en och allt. Så det skulle nog ändå aldrig gå.

Den vita pillerburks hatten jag köpte på Tradera kom äntligen idag. Det var verkligen som ett ljus i mörkret denna jobbiga tid. Har nämligen blivit runtslussad/bortglömd på Danderyds sjukhus från klockan 14-19.30 för att bli undersökt av en läkare för att de nu ska sätta en tid för igångsättning. Varför jag skulle behöva sitta och vänta så länge på att de ska bestämma det förstår jag inte. Varför kunde inte jag få sitta hemma istället och slippa deras hemska väntrum….

Nog om sjukhus.

Hatten!!! Min nya- Den är minsann av finaste hermelinpäls, tror jag bestämt. Len kort vit päls med små svarta hårtussar i. Kungligt fin alltså.

Längst kanten går ett smalt svart dekorband, av sammet, mycket sparsmakat och inte för pråligt. Fodret är urtaget, kanske tänkte någon föregående ägarinna ersätta det, så blev det inte gjort. Ingen modistlapp eller inköpsställe finns heller… Jag tippar på att den är från 40-50 tal. Fodret måste den få ett nytt, så där naket kan vi inte ha det…

Hatten behöver också en liten försiktig åtgärd och återformning, den har dessvärre blivit lite ihopknölad. Den får därför ännu inte visas upp denna afton.

Jag är inte direkt själv i tipptop skick efter en dag på sjukhus.

Kan inte säga det tillräckligt många gånger, HU vad jag avskyr sjukhus!

För några dagar sedan såg jag den här butiks displaybilden på Drömma-Lottas blogg.

Så snygg svartvit kombination tycker jag! Väcker mycket ha begär, plånboken vill liksom hoppa upp av sig själv ur väskan.

Hela ensemblen skulle se så kokett ut ihop med en svartvit, midjekramande, 40-talsig, blazer och svarta slacks eller en pennkjol.. Ni vet nånting sånthär. (Tänk er modellen med blodröda läppar och friserad med snygga pincurls istället för vardags-tråk-frisyr)

Eller kanske mer åt chanelhållet som den här…

Drömma-Baskern är så fin och rolig på samma gång, som ett bullseye märke på nått sätt, lite hypnotiserande med alla de där svart-vita ringarna.

Skorna skulle jag dock inte kunna ha med mina små 35,5:or. Så är det med secondhandskor, det finns liksom bara ett par och i en storlek. Man ska verkligen vara glad när man hittar rätt smak/stil-mässigt och storleksmässigt. Det är kanske därför det alltid känns lite som “Ödet” sammanfogar en med secondhand/vintage skor. It was meant to bee, så att säga.

Men handskarna och baskern! Jag har faktiskt vart och letat efter såna där “shorties” alltså korta handskar. Det är inte riktigt såna där “driving gloves” jag är ute efter nu utan jag kulle vilja ha ett par enkla utan hålmönster i svart. De ska ju finnas lite varstans nu när det är trendigt och allt, men med mina små händer så är det nästan bara secondhand handskar som gäller, storlek 6,5 som jag har finns nästan inte längre och det är inte snyggt när fingrarna är 1 cm för långa. Jag hatar handskar med storleksangivelsen S/M/L.. Det funkar inte alls tycker jag.

Baskern har jag nu börjat pilla ihop, men jag blev genast missnöjd att min färgkombination inte blev så fin, så det blev till att repa upp. Mitt vita silkegarn är kritvitt, det borde ha varit gräddvitt eller creme. Kritvitt mot svart såg för hårt ut.

Häromdagen såg jag några lite mer folkliga mössor i Svensk Hemslöjds skyltfönster på Sveavägen. Även dom kände jag begär till. klicka här för bild. Baskrar, jag kan aldrig få för många baskrar. Så fint med den röda lilla flärpen på baskern. Som en droppe blod på snö.

So many berets so little time…

Köpte en fin liten hatt =”smula” på Tradera för ett litet tag sedan. 230 pix var den väl värd.

Så innerligt vacker! Ett nät av vit fjunig päls vilar i en ram av glansig mjuk sammet. Inget modistmärke, så man kan tyvärr inte veta var den har sitt ursprung. En liten vit fjunig rosett i päls tronar i bakkanten så där lite lagom gulligt.

Hattens vita päls går bra ton i ton till min vita ylle-vinterkappa jag köpt på HM (den enda snygga kappa jag funnit som hade fickor och där magen faktiskt fick plats) fuskpälskragen som satt på har jag knäppt loss, istället har jag min gosiga vita kaninpälskrage inköpt secondhand någongång på sent 80-tal.

Här är min andra hatt. Den röda ni sett förut var den första. Det är mycket möda med dessa hattar. Långsamt går det och jag känner liksom att tålamodet tar slut. Långsamt går det -mest för att jag inte har tid att lägga, och det saknas hela tiden något matrial mässigt.

Och sånt är djävulskt irriterande! När hela arbetet blir senarelagt bara för att man inte hinner till tygaffären eller till Kerstin eller till nån liten affär som säljer band, bara för att man slutar efter 18 varje dag!!!

Inget är ju öppet för sjuttsingen!

På det här viset så blir det liksom bara hattande en gång i veckan och det är när jag är hos Kerstin. Helt slut efter jobbet springer jag dit (utan att hinna käka emellan) och sitter där och försöker få till något.

Den här andra hatten nu då- Den är fin och färgen passar mig. Modellen är jättesöt. Men för mig så är det något som saknas… Det blev liksom inte riktigt som jag tänkt mig. Som vanligt känns dekorationen lite för smakfull, hehe… Jag saknar nån stor rosett av något slag…

Ingen av de hattar jag hittintills gjort är någon hatt som jag kommer använda sådär ofta heller.

Gu va ja e negativ…