One Dreamy Closet

Dagen fick en plötslig ny väg vid lunchtiden, när det ringde från min tandläkare. Tydligen hade jag en tid där som jag helt glömt bort. Usch då! Hjärnan håller liksom inte reda på såna där saker som tandläkartider när det är 25 grader varmt. På med en underklänning och på med nånting bekvämt över och det på fem röda. Upp med håret och struntade i smink(men tog med det för att måla mig lite efteråt) Med en faslig fart for jag in till stan och lagade en fyllning som var lite trasig och ett hål. Skönt, nu är det ett helt år tills jag ska dit igen. Jag blir alltid lika glad när min tandläkare säger, nu ses vi inte förens nästa år!

Helt bedövad på bägge sidorna av munnen och okapabel till att tala tog jag mig till PUB in i den luftkonditionerade svalkan.

Klänning från Kappahl(några år gammal) mina backup-skor syns här på bild, ballerinas från ecco som jag böt ut till de högklackade från Zara (se bild nedan) . Inga smycken eller accessoarer hann jag få med mig utom ett par vita virkade vantar , som bara råkade ligga i skötväskan.  Tiltad svart “cartwheel hat” vintage.

Jag åkte några plan upp med hissen för jag tänkte jag skulle kolla in 59 vintage store som låg där förra gången jag var på PUB-(ja jösses förra året vart det inte mycket shopping utan mest jobb och barnaväntande). Men där fanns inte någon 59:a.. Där fanns istället ett helt nytt underbart ställe : Pom pom parlour. En burlesk, retro himmel med det mesta och trevlig personal som förmodligen hjälper dig hitta det du letar efter. Nu orkade inte jag prova någonting-inte ens en klänning och testa personalens service just denna gång eftersom jag hade Louise i släptåg och dessutom var lite medtagen efter tandläkarbesöket, men jag ser fram emot nästa besök. Stop Staring och Bettie Page klänningar hade de i butik SÅ MAN KAN PROVA! Jippi! Första lediga stund jag har utan barn ska jag dit och prova vad de nu har kvar i storlek Large.

Vad hade de mer jo, What Katie did korsetter och underkläder =wonderclothes fritt översatt dvs underkläder som faktiskt kan åstadkomma ett litet underverk för figuren. Minna Parikka handskar och skor en del modeller var på sommarrea 50% ! Små frestande fascinator hattar fanns det också hann inte se vad det var för tillverkare men de var mycket mycket söta.

Fick komplimanger i butiken för skor och dagens hatt och jag sluddrade fram ett tack och försökte returnera någon slags komplimang för det underbara sortimentet (tyvärr kunde jag inte uttrycka mig och konversera särdeles mycket med min bedövade mun).

Dagens hatt är en mycket speciell och elegant historia från sent 40-tal. Det är en liten variant av en cartwheel hat. Vilket är ganska bra eftersom jag är en kort person och aldrig skulle kunna bära en riktigt bredbrättad hatt utan att det skulle se knasigt ut. Denna svarta hatt är just en sådan hatt som jag letat efter i ganska många år och äntligen hittat och köpt. Cartwheel hatten i Diors New look

En DAM hatt som med fördel bärs med mörkrött läppstift och höga klackar. För mig osar den här hatten av sofistikering och evig chicness. 

Denna hatt inköptes på Tradera för ca ett år sedan. Jag älskar den. Hattnålen med svarta plastöglor är så härlig. Eftersom materialet är flätade remsor av olika material är ytan växlande glansig och luden. Tack snälla människa som sålde denna hatt till mig, den lever ett mycket gott liv här och jag bär och behandlar den med stor respekt.

Ännu en underbar dag helt i nyproducerad skit eftersom jag ju nu dessutom adderat till mammakilona och ätit en hel del smaskig mat (bland annat denna härliga midsommarvickning bestående av ett antal olika franska ostar och marinerade oliver, svenska jordgubbar och exotisk fikonmarmelad, kex i mängder och en mycket god amerikansk Zinfandel från 2005).Inte för att ni kanske är så intresserade av vad jag har ätit men mer för att rekommendera kombinationen -Jordgubbar och fransk bondost, både av get och komjölk. Det är supergott! 

Retro prickar i rödaste rött, klänning med stora röda prickar från Stop Staring gör mig så glad! Röd kappa från HM. Vita “nurse-shoes” skulle jag vilja säga från Din sko, kilklackar i vit tyg med röd liten kant och knytsnören som jag har tänkt styla om med lite fräsigare skoskören -home made såklart! Jag känner mig väldigt snygg i denna supermatchande trio.(klicka på bilderna så blir dom lite större)

Så här såg det ut när jag bestämde mig för att ha en HELT ny outfitt på mig i Söndags, romantiskt tema.

Tänkte ha det lite extra glammigt och romantiskt hela denna vecka nämligen. Inte så mycket för det stundande bröllopet i kungliga huvudstaden, jag är inte det minsta royalistisk, snarare republikan.

Men just för att jag tror att den romantiska sinnestämningen passar oss nordbo särdeles extra bra så här runt midsommar. Ljuset och temperaturen är så där som man vill att det ska vara året runt.

Dagens romantiska handling bestod av att stryka en nytvättad fuktig linneskjorta till min man och hänga den på en galge, som en överraskning, så att när han vaknar imorgon hänger det en skjorta färdig att ta på när han ska ila till jobbet.

Nya hatten med små rosa blommorna satt fint må ni tro.

Pilen pekar på stället där lindex bhn (Läs nedan inlägg) gett vika och fjädern bullar ut sig, istället för att jämna ut och hålla in.

Klänningen är ifrån Kappahl Vintage stories och trotts att så många verkar ogilla kollektionen så tyckte jag det fanns några söta saker även om inte allt var precis i min smak. Klänningen sitter bra på mig som är kort, precis under knäet. Bra att vara kort i rocken ibland! :)  Skärningen runt ärmarna kunde varit snyggare (men det kan ju vara att jag inte klär i modellen) det hela blir ju inte bättre av att jag har den illasittande BH:n från Lindex under….

“Ni frågar mig ibland var jag hittar mina kläder, hur jag gör för att få till stilen eller om jag har några tips på hur man lyckas. Svaret är; skippa sån här nyproducerad skit. Man får så gärna tycka om den här kollektionen och köpa hela om man så vill, men om man vill ha en autentisk 50-talsstil finns det bara ett sätt -kunskap och äkta vara.” Skriver Miriam Parkman i Kafferepets allra första sågning. Och detta gör mig både ledsen och lite besviken..

Äkta vara är enda sättet? Nä… Frågar nån mig hur jag fixat min stil svarar jag tveklöst att det går alldeles utmärkt att köpa klänningar som de som fanns på Kappahl och kombinera med lite snygga äldre accessoarer, det är enkelt att få en nyproducerad klänning att kännas mer personlig om man bara lägger till lite av sig själv.

Det går alldeles utmärkt att tillverka en hatt som ser ut att vara äkta men inte är mer än en dag gammal.

Jag tror precis som du Miriam att man överlag behöver framförallt kunskap. Men man behöver också tid, pengar ,tur i fyndandet och lite kärlek till sig själv för att skapa en personlig -autentisk stil.

Jag tror inte att man kan köpa “äkthet” för pengar. Man kan inte köpa stil för pengar (det spelar ingen roll om du köper en äkta chaneldräkt för vad en liten sommarvilla i Sverige kostar)- Det är inte stil.  JAG känner inte att jag blir  mer “äkta” 50-tals älskare för att jag endast bär klänningar från back in the day. Ävenom jag naturligtvis beundrar tyger och älskar hantverket och drömmer om den tiden då det var vanligare med hemsydda eller uppsydda plagg än konfektion. Jag väldigt försiktig med att bära och hantera de äkta -dvs de plaggen jag äger som är från 40 och 50-talet eftersom de trotts allt är så gamla som de är och inte går att ersätta hur som helst.

Oki, Kappahls kollektion är inte exakta kopior av 40 eller 50-talskläder, det är bara “väldigt mycket inspirerat” av den tiden. Man kan nog inte förvänta sig allt för mycket som konsument när man köper kläder på en helt vanlig klädkedja i dag, det vet vi ju alla. När man burit en blus från valfri mainstream kedja en dag så har tre knappar ramlat av och det är redan ett litet hål som bildats där den alltför tunga larmknappen suttit.

Tillbaka till Kappahl-Det är  inte vintage kläder, det tycker jag framgår ganska tydligt-det märks både på prislappen och på detaljerna men det står det ju inte heller “Vintage quality”  el liknande i kollektionens namn. Det heter “vintage stories” och jag tolkar det som att man blivit inspirerad av vintageplagg och producerat sin egen version-men som ändå berättar en historia (om den som bär kläderna, kanske) Jag gillar faktiskt de flesta av tygerna…

Jag i min nya kropp behövde lite rymligare klänningar just nu och det finns liksom inte sånna vintageklänningar i min storlek och i min prisklass. Autentisk klänning eller inte -jag har kommit i det stadiet nu att jag liksom bidrar med autenticiteten bara genom mig själv.

Reproduktioner och “nyproducerad skit” är ju ett ganska bra alternativ tycker jag nu med min nya kropp, och som sagt, jag är tusen gånger mer rädd om de äkta 50-talsplaggen jag har. När man köper reproducerade plagg kan man ju ha dom till vardagsbruk på ett helt annat sätt, för slitage och fläckar gör inte ont i själen på en klänning(som inte är unik eller handsydd) för 499 kr.

Jag känner igen min kropp efter graviditeten även om det visst har blivit lite tillägg och omfördelning av saker och ting. Visst gnällde jag lite över operationsärren som jag fick nu i våras men nu känns det bättre. Gallstensoperationsärren (phu, långt ord!) är lika fula, men jag har liksom accepterat dom och de kommer att blekna och synas mindre sedan…Jag har verkligen inte ansträngt mig för att gå ner i vikt, förutom att jag har tagit långa promenader med vagnen. Jag har ökat i vikt igen efter det att jag gick ner så mycket i våras (då jag ju inte kunde äta någonting, pga gallan)

Nu känner jag mig nöjd och i stort sett tillbaka i min vanliga kropp igen, förutom i midjepartiet som inte är vad det en gång var.

Problemet är inte så mycket att jag väger mer än förut för det gör jag inte. Midjemåttet är ganska ok, det kunde ju vara mindre (men eftersom detta är min första graviditet så har jag ju inget att jämföra med).  Problemet är liksom att huden/ hullet sitter lite “lösare”. Efter hela den stora mammamagen som växte ut, så vill liksom inte huden gå ihop igen-och det är ju inte så konstigt!  Undrar om den någonsin gör det?Den lösa mammahuden är väldigt mjuk och gosigt att klämma på i och för sig, så kanske är det inte så stort problem…

Vid rådfrågning av min nya bibel (Boken “För oss kvinnor” Medéns Förlag 1958) finner jag följande råd för min typ av figur -Kort bredaxlad, bredhöftad. Klicka på bilden så blir de större…

Jag tycker dessa bilder är enormt underhållande. Hela boken är förståss hel underbar, ett bevarat stil och elegance epos ifrån 50-talet. Jag gillar speciellt att man har visat hur det ser ut när man har gjort fel Inte så!(vilket man ju naturligtvis har gjort eftersom den där sortens enligt boken “rätta” underkläder inte säljs nuförtiden) Alternativt är jag denna figur, - Kraftig och välproportionerad . Jag är nog inte riktigt säker på vilken figur jag har.

Korsettering och rätt underkläder är för övrigt ett ämne som behandlas väldigt grundligt i boken och det finns många trevliga och -roliga bilder,som bilderna ovan.

Jag har iallfall köpt en billig waist cincher från Lindex, för att hålla saker och ting på plats.Det som är bra med den är att den är framknäppt (så man slipper knäppa den och sedan försöka skruva på den)!

Jag köpte även en vit lång bh, i spets.

Lång bh har lite samma effekt som en gördel (iallfall ifall man ska ha en löst sittande kjol från midjan)Tyvärr hade de inte min kupstorlek (jag har 75 E)så jag bestämde mig för att köpa en 80 D som satt ganska bra, i affären.Varför gör man sådan beslut frågar man sig efteråt? Jo i ett hopplöst försök i att åtgärda och fixa till…

Det som inte är så bra med bägge dessa produkter och som nu plågar mig (på grund av mitt förhastade beslut att köpa dessa bägge) är att de inte riktigt uppfyller sitt syfte.

Fjädrarna=plastpinnarna i dom är för veka och ger med sig så att både bh:ån och gördeln blir helt deformerade efter ett tag när man har haft dom på sig.

Om de nu ändå ska stoppa in fjädrar i gördeln, varför kör de inte med riktiga grejer(de har ju stålvajer i kuporna på i stort sett alla bh:ar)

Eftersom jag numer är så modern att jag har en surfbar mobiltelefon med bredband, läste jag i förra veckan ett inlägg från den 7:de juni på Miriams blogg när jag satt uppe på Kafé Himlavalvet i Observatorielunden. Cafét är helt förtjusande rekommenderar- Nygräddade våfflor med hjortronsylt… (Bild från hemsidan)

Där satt jag och funderade i rosa blommig hatt, vita virkade vantar, blommig blus, fluffig kjol och njöt av känna mig fin. Och kom att tänka på vad folk kanske tänkte om en sådan som jag. En sån som är mamma och “hemma med barn”, en som har samma intressen som Miriam och som gillar rött läppstift. För att rött är en sån härlig och klar färg, en färg som får mig att tänka glada tankar. Som piffar och fluffar och pysslar hemma. Som gillar glamouren, stilen, kvalitén i dåtid och som råkar leva i nutid.

Och fick plötsligt kalla kårar av att man ska behöva få dåligt samvete för att man älskar livet en ledig, härlig sommardag. Dåligt samvete för att man kanske upprätthåller (oönskade?) könsroller.  Kände hur jag reste ragg av att jante-Sverige är så enormt trist, varför kan man inte få klä sig på det sätt man vill utan att folk ska lägga så mycket ideal och politisk mening i det. -Tro inte att du är nått, sluta att vara speciell och sticka ut.

Varför är det så idag, att jag eller vi ska behöva stå upp för att jag/vi är feminister mer än säg till exempel: en tjej med tuppkam och svarta skinnbyxor och piercing i ögonbrynet, skulle behöva…. Men hörni-Är inte det lite för enkelt? Är inte människor lite mer sammansatta och intelligenta än så? Det är iallfall det jag för det mesta hoppas på.

Att alla förstår att jag aldrig skulle tänka- Det var bättre förr! och att jag helt missat jämnställdhetskampen och hur långt/kort vi kommit på vägen. Att jag förstår och är påläst och skrapar lite mer än bara på ytan.

JAJAMENSAN jag gillar rosetter och rosiga tyger. Nog går jag hellre i klänning än i tights och t shirt. Jag känner mig mycket finare med håret lockigt och fint än platt och trist. Jag har inget problem med att en herre (eller någon annan) håller upp dörren för mig av artighet, men jag kan öppna själv också ifall jag vill. Jag känner mig ganska bekväm i mina åsikter om jämställdhet i det här samhället.

Jag tycker det går finfint att hämta det bästa från den tiden och inkorporera det i nutiden. Vi lever ju här och nu och jag tycker jag lever mitt liv jämställt. Jag vill inte tänka på att kjolen eller de höga klackarna har hindrat mig leva jämställt. Jag vill inte tänka på att andra låter sina fördommar om hur en kapabel kvinna ska se ut gå ut över mig. Kvinnor kan- det tror jag helt och fullt på. Precis som Miriam har jag också nära förebilder i alla mina äldre släktingar. Hårt arbetande kvinnor som gör och gjorde sitt bästa både på arbetsplatsen och i hemmet.

Synd bara att det finns såna som tror, att jag med mina intressen och utseende symboliserar en bakåtsträvare. Någon som kanske tycker att den sortens kvinna som jag är borde vara utrotad vid det här laget.

Sånt är trist att tänka på en solig dag, så då slutade jag tänka på det helt enkelt. De som anser att mitt sätt upprätthåller “dåliga” könsroller, kan väl få göra det då.

När jag nu skaffat barn har jag tyvärr inte så förfärligt massa tid att gå på loppisar eller Stadsmissionen eller Beyond Retro. Dessa inrättningar befinner sig ofta i inte särskilt barnvagnsanpassade lokaler dessutom, så  man gör sig liksom inte besväret heller…. Kanske skulle min barnvagn störa någon och jag vill inte irritera någon.

Som tur är så har jag ju en ganska stor samling med klänningar och kjolar och allehanda kläder vid det här laget och jag behöver nog inte fler egentligen. Så mitt behov av att gå på secondhand är ju inte desperat.  Men det är alltid kul att köpa till accessoarer för att förnya en klänning eller helt ändra stil på den.

Så på sistone har det mesta av mitt eviga fyndletande blivit hänvisat till Tradera. Jag kan mata min hungriga unge samtidigt som jag vinner en söt väska i vit canvas.

Tänkte den skulle bli fin ihop med en naturfärgad linneklänning jag har, lite safari.

Lite rough-elegance som Ava Gardner eller Grace Kelly i Mogambo.

Jag kan gå på bonussonens teateruppspelning samtidigt som jag vinner auktionen på den här ljuvliga rosa coif-hatten (som jag fortfarande spänt väntar på ska dimpa ner i brevlådan)Vinsten av denna hatt fick mig att tyst dansa en liten dans sittandes i teaterpubliken och tacka min lyckliga stjärna….

Denna söta blomsterhatt som jag bland annat hade tänk ha till min rosa-vita klänning 

Nu verkar det som att jag marknadsför Tradera. Men det gör jag inte alls…

Jag LÄNGTAR efter att få gå och bläddra bland klänningarna på Beyond Retro igen och jag hoppas att få fynda på åtminstone någon loppis i sommar.

Jag hoppas förgäves att få besöka en underbar utställning i Piteå. Ni har kanske som jag inte hört denna viktiga “nyhet”?

350 hattar som en viss Jenny Petrina Stenqvist samlat på sig och som bara råkade finnas på en vind. Dessa hattar visas /visades(?) upp på Piteå museum på en utställning. Jag råkade just bara hamna på artikeln då jag sökte efter instruktioner till att forma fjädrar till hattar.

Hursomhelst, förstår ni vilket fynd? Åh!!

Jag önskar att det var jag som hittat hattarna. Jag kan inte låta bli att önska det förstår ni, jag är ju lite tokig i hattar som ni förstått…Speciellt gamla hattar, de behöver inte ens vara i gott skick….Detta är min akilleshäl. Jag har nog inte ens lagt upp hälften av alla hattar jag äger på sidan “Hattasken” här bredvid? En del gamla skruttisar har inte fått vara med…

Klicka här för att läsa artikeln om utställningen på Piteå museum.

Denna bild är från Piteå tidningens bildspel. Hatten är förmodligen från 40-talet tror jag.

För den som vill kolla in bilder och lära sig mer om hatt och hårmode från den tiden rekommenderar jag varmt Fashion Era (www.fashion-era.com) klicka här.

Att göra ett sånt vindsfynd för nån som mig är ungefär som att få 13 rätt på tipset.

Tänk så många hattar!!!! Herre min je!

Hoppas, hoppas det blir ett besök, hittar dock inget om utställningen på Piteå museums hemsida! Piteå ligger ju inte direkt nästgårds och snart ska jag få en liten en och allt. Så det skulle nog ändå aldrig gå.

Den vita pillerburks hatten jag köpte på Tradera kom äntligen idag. Det var verkligen som ett ljus i mörkret denna jobbiga tid. Har nämligen blivit runtslussad/bortglömd på Danderyds sjukhus från klockan 14-19.30 för att bli undersökt av en läkare för att de nu ska sätta en tid för igångsättning. Varför jag skulle behöva sitta och vänta så länge på att de ska bestämma det förstår jag inte. Varför kunde inte jag få sitta hemma istället och slippa deras hemska väntrum….

Nog om sjukhus.

Hatten!!! Min nya- Den är minsann av finaste hermelinpäls, tror jag bestämt. Len kort vit päls med små svarta hårtussar i. Kungligt fin alltså.

Längst kanten går ett smalt svart dekorband, av sammet, mycket sparsmakat och inte för pråligt. Fodret är urtaget, kanske tänkte någon föregående ägarinna ersätta det, så blev det inte gjort. Ingen modistlapp eller inköpsställe finns heller… Jag tippar på att den är från 40-50 tal. Fodret måste den få ett nytt, så där naket kan vi inte ha det…

Hatten behöver också en liten försiktig åtgärd och återformning, den har dessvärre blivit lite ihopknölad. Den får därför ännu inte visas upp denna afton.

Jag är inte direkt själv i tipptop skick efter en dag på sjukhus.

Kan inte säga det tillräckligt många gånger, HU vad jag avskyr sjukhus!