One Dreamy Closet

Coco Chanel i snygg pillerburkshatt av päls (persian) och matchande krage på kappan. En bild av elegans.

Filmen var bra, och såklart Audrey Tautou är så söt och fransk som bara hon är.

Men Coco, jag begriper mig inte riktigt på kvinnan… Snygg och per definition klassisk stil-ja visst!

Men på något sätt.. Så lite glädje i kläderna… Alltid strikt och elegant, och kontinentalt “casual”. För mig saknas det något, det är för lite av någonting jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Allting måste inte vara praktiskt och allting måste inte vara enkelt.

Jag antar att det är därför jag föredrar t ex Paul Poiret, Schiaparelli, eller Balenciaga och Dior lite mer än Chanel.

Filmen var hursomhelst perfekt söndagsunderhållning!

I veckan som var gick jag och min svärmor på bio. Bright Star var vi och såg. Har ni inte något emot att slumra lite vid melankoli och ung kärlek gå och se den.

Jag grät lite på slutet och så är det med mig, det har inget med graviditeten att göra.

Lättrörd är jag-men så härligt-att bli berörd av någon med så varsamma men ändå pricksäkra händer som Jane Campions.

Så underbart vackert foto, filmat poetiskt. Man fängslas av färgerna och stämningen.

Jag fick ilningar och en tidigt pirrande vårkänsla. Förväntan- snart, snart! Kommer våren hit.

Först det grå beiga ljuset, nakna bruna trädstammar och marken täckt av brunhet,förmultnade löv , mjuk murrighet. Skogspromenader på små slingrande stigar och andas helt lagom kall luft. Och små oansenliga vårblommor och knoppar här och där.

Spirande omöjlig kärlek och John Keats Endymion.

A thing of beauty is a joy for ever:
Its loveliness increases; it will never
Pass into nothingness; but still will keep
A bower quiet for us, and a sleep
Full of sweet dreams, and health, and quiet breathing.

Romantik utan lyckligt slut. Så, som det kan vara ibland. Kärlek som gör ont-knoppar som brister och allt det där ni vet. Att väcka kvinnan inom sig, att hitta styrkan, att bli sårbar.

Men ändå- Romantik! Men ändå-Kärlek! Det är oändligt… Ängar av helt underbara hyacinther så långt ögat kan nå, ängar av pingst och påskliljor… Fjärilar som lever endast några dagar i skönhet men ändå-vilket himmelskt litet liv. Kärleksbrev handskrivna på små lappar och två människors blickar som möts och dras till varandra.

Empirkläder i tunna skira material, bohemisk smal och blek poet i sliten rock, spetskantade mamelucker som kikar ut under klänningsfållen på flickors klänningar. Virkade små koftor i millefiore mönster.

Jag längtar så efter vår nu och går och letar knoppar i vår trädgård. Jag lyssnar på koltrastar och jag såg just två ekorrar klänga runt, runt på lönnen, kanske hade de just funnit varandra?

Söndagen har ägnats åt att försöka att inte tänka på att det snart är dags fastän kroppen påminner mig hela tiden.

Jag har bläddrat i mina nya tidningar jag köpt på Tradera. Jättetrevliga och fina. Jag tror att Bonniers månads journal är min nya favorit tidning.

Nån som har fler Bonniers månadsjournalen från sent 40tal till mitten på 50-talet att sälja till mig? Snälla?

Badat varmt och länge, slappnat av och gjort en välbehövlig hårinpackning och försökt ignorera molande små förvärkar.

Pratat med lillasyster om biofilmer och hur dyrt det är att gå på bio, tillsattser i mat (barnmat speciellt) E nummer och hemlagad vichyssoise.

Längtat efter söndagsfika och semlor i hemlighet, smög och tog lite glass i frysen istället.

Kom på att jag kunde använda sängbrickan som ett perfekt litet skrivbord i sängen så att jag kunde surfa bekvämt. Mysigt!

Börjat virka på en ny liten basker med ett brunt kopparglittrigt garn jag köpte på Panduros rea. Svårfångad på bild…Kommer förmodligen vara färdig imorgon kväll om jag fortsätter virka i denna takt.

Och så har jag äntligen börjat kolla på Mad men-boxarna jag köpte innan jul. Ja jag vet jag är lite efter… Det brukar jag alltid vara när det gäller tvserier, eftersom jag inte har för vana att kolla på särdeles mycket TV- passar inte serier mig så bra. Jag missar alltid en massa avsnitt och då känns det inte som nån vits att titta.

Har ni sett den serien? Vad tycker ni?

Perfekt att jag sparat den till nu för man blir onekligen “hooked” och distraktionen i kombination med virkningen fungerar perfekt.

Vilka innehållsrika karaktärer det är i denna serie! De är fascinerande att de är så mångfasetterade. Man inte låta bli och glo, det är lite Dallas på nå vis fast med snyggare kläder (jag hatar Dallas-80-tals stilen). Alla på det där kontoret har en dold agenda, intriger, ambitioner o så vidare, samidigt som de har helt andra sidor också. De har en framsida på myntet och en baksida. Kontorsmiljön är ganska obehaglig tycker jag. Ett tag så klarade jag nästan inte av att titta på DVD:n med de första avsnitten (var tvugen att pausa och hämta min man för moraliskt stöd och en kopp nypon te) eftersom jag tyckte jargongen männen emellan var så fruktansvärt obehaglig då jag verkligen av egen erfarenhet vet att det fortfarande existerar en sådan jargong och kvinnosyn på arbetsplatser än idag. Och så tror vi att vi lever jämnställt…

Tillbaka till Mad men-Jag känner att modet och designen som visas inte riktigt är min del av 50-talet eftersom jag dras mer mot 40-tal och the New look, än mot den sista åren av 50talet och påföljande 60tal.   Om jag dras till en karraktär i Mad men är det nog inte den vampiga Joan utan snarare den blyga, ärliga och arbetsamma kontorsråttan Peggy. Jag är mer sån, ansvarsfull och kanske lite för snäll (?) andras ögon… Och hatt har jag oftast också :)  Jag har faktiskt tillochmed haft en sån där smattrande surrande elektrisk skrivmaskin när jag var 15! Fick den av min pappa som såg att de skulle slängas på ett kontor, och då bad om att få en.

Härligt ljud när man nådde slutet på raden också PLING!  Vet ni att när jag gick i högstadiet så kunde vi välja skrivmaskinskunskap som eget tillval? Detta var alltså i början av 90-talet, här i Sverige, i Stockholms södra förorter…Skrivmaskinskunskap!! (OBS detta var inte en del i historielektionerna utan ett verkligt ämne som man ansåg att eleverna kunde ha nytta av att lära sig)!!!! Där man skulle lära sig tekniken att skriva på maskin snabbt och hålla fingrarna rätt på tangenterna och inte titta på tangenterna när man skrev. Man testades hur snabbt man kunde skriva en visst antal ord/text och hur felfritt..Fatta att detta var på 1990-talet!

Det fanns visserligen datorkunskap som eget tillval också på vår skola- jag bytte ganska snabbt till det istället, men på dom lektionerna fick vi mest sitta och spela shufflepuck eller patiens på skoldatorerna som hade gul-svarta skärmar stora som hamsterburar. Snacka om förberedande för ett produktivt liv på arbetsmarknaden. Tankarna snurrar lite- ursäkta associationsflödet.

Idag ligger jag nerbäddad i sängen och har ont i magen och ryggslut. Det värker och spänner så hemskt att det blev nödvändigt att ta två alvedon tillslut. Finns ju inget man kan göra annat än att härda ut. Det här är helt normalt och snart kommer det göra ännu ondare, så det är väl bara att ta det lugnt och försöka ignorera? Det känns som om jag är en ballong på bristningsgränsen, eller som att jag är katten som sprack i sagan ni vet? 

Röra mig, har jag inte gjort mycket, mest vaggat upp och nedför trappan här hemma för att hämta något ur mitt syskrin eller ta en kopp te. Kan inte få ner något ätbart, men är ändå hungrig på nått sätt. Borde kanske ta nått laxerande? Men det har jag aldrig i mitt 33 åriga liv behövt göra förut och det är lite främmande för mig.

Distraherar mig själv och fördriver denna långsamma tid med att bläddra i härliga inspirerande inköp från Tradera jag nyligen gjort och drömma om de kreativa utlopp som jag finner där i. Kan jag göra en sån blus? Har inte jag nästan en sådan klänning? Åh så vackert hon har sitt hår-så vill jag också ha min lugg… Bilder av drömmar på chica kvinnor på väg till födelsedagskaffe i syrenbersåer, bröllop och dop, sommarpicnicar och härliga kvällsdopp.

[Show as slideshow]

Har varit och sett den nu. James Camerons, Avatar.

Jag är grymt imponerad!  Jag gillar hans filmer, Alien och the Abyss är några av mina favoriter. Storyn i Avatar är väldigt underhållande på flera plan- action och kärlek hand i hand är heller aldrig fel. Krig och kärlek med förhinder är väl de klassiska ingredienser i en bra film, eller vad säger ni? Själv älskar jag Romeo och Julia (inte så mycket krig mer familjefejd) Dr Zhivago, Borta med vinden, Den engelske patienten osv. Romantik!

Fantasivärlden på “Pandora” fångar upp en med en gång och jag hade inga problem att leva mig in i filmen (trotts att vi inte gick och såg den i 3d) eller  trotts att rollerna spelas av blåa människolika aliens med lejonsvans - naturfolket Na´vi som bland annat flyger drakar. - Man kan väl kalla mig en romantisk fantasy-nörd snarare än en sci-fi nörd om man nu måste sätta mig i något fack. Filmen kändes inte lång trotts 2 timmar och 43 minuter, handlingen höll en fångad hela tiden (gravid som jag är blev jag dessutom kissnödig på slutet). Men jag höll mig och glömde bort det, det måste väl anses som ett bra betyg?

Tillbaka till filmen! Jag och min man hade en livlig diskussion på väg hem, det spännande faktum om att gränserna för dator-animerade karaktärer och datoranimation  i filmer nu var helt utsuddad - Allting kändes helt verkligt, detaljmässigt-ansiktsuttryck, ögon-munrörelser fastän det var fantasi och animerat. Jag har iofs en teori om att det faktum att Avatar utspelar sig i en helt tecknad och för oss främmande och overklig värld bidrar till att göra animeringarna ännu mer levande. Hade man stoppat in fler människor i direkt agerande mot Na´vi så hade man kanske känt en större verklighets klyfta.

Att kombinera animation och verkliga människor i film är något som är svårt men underbart roligt när det funkar, i en annan av mina favoritfilmer Mary Poppins finns en underbar dans scen med några dansande pingviner. Otroligt att man med dåtidens teknik ändå kunde göra det så bra…

Det finns inge uppenbar koppling emellan Avatar och Mary Poppins såklart. Förlåt att jag rör ihop allt så hela tiden! En annan gammal favoritfilm till mig “The wizard of OZ” Har dock en koppling i det syfte att den också blev en sorts milstolpe som jag tror Avatar kommer räknas som i framtiden. Dessutom dök denna söta Dorothy-liknande repliken upp:

-You are not in Kansas anymore. You are on Pandora, ladies and gentleman.

Även om det var en militäröverste som sa den i Avatar.

Avatar- Jag rekommenderar ett biobesök!

Jag har en liten invändning och det är detta-

Jag såg två små 6-7 åringar gå in med sin pappa, jag tycker nog man borde vara åtminstone 10-11 för att kunna tillgodogöra sig allt i filmen. Blev ganska chockad att småbarn fick gå in och se en för mig uppenbar “vuxen-film”.

Det är mycket våld och en väldigt mörk syn på människan måste jag säga, om man nu mäter det i barnmått. Även om den mänskliga hjälten nu visar sig ha goda egenskaper….

Jag tror nog iofs de flesta 7 åringar förstår att detta är på låtsas men bara för att det är “tecknat” är det ändå inte barnfilm. Borde man inte tänka lite på vad som är nödvändigt för ens barn att se och vad som faktiskt kan vänta 1 eller 2 år? Är det så svårt att sätta gränser och säga nej som förälder?  Filmen försvinner ju inte så man kan ju se den senare i livet än som 7 åring? Att denna film fick åldersgräns 11, och Twilight uppföljaren New Moon först fick åldersgräns 15 förstår jag inte alls.

Det var nog mer Mary Poppins och The wizard of Oz och dylikt jag själv kollade på som 7 åring.

Världen går framåt det förstår jag, jag är ju uppväxt på 70 och 80-talet så det var ett tag sen. Allt det här om att värna om barnen och låta barn vara barn-är det bara bullshit? Låter man verkligen barnen vara barn när man inte sätter gränser utan låter dom själva välja som en vuxen?

Snart kommer jag själv till fullo få börja detta gränssättande och utforska föräldraskapet , jag har ju “bara” varit bonusmamma till min mans barn i snart 9 år. Vilket borde räknas och accepteras som ett föräldraskap  i familj/ samhällets ögon - men i mångas ögon inte gör det.

Det är ju sådär.. Svensk försommar, fåglar som kvittrar, gräs som spirar, träd som blommar, klarblå himmel. Kärlek! Såpbubblor som flyger i vinden, pirr i magen, ballonger som studsar och snor sig i snören… Ja herre gud.. Jag älskar bröllop! Jag är en sån där som gråter hela tiden också både på vigseln och sedan när det hålls tal…

Bruden som nu är min svägerska (jippi en till i familjen) bar en vacker lång vit 50-talsklänning med tyll och spets.

Otroligt söt! Dessutom ranunkler i brudbuketten som jag älskar (grämer mig över att det var helt fel säsong för dom när jag själv gifte mig) *stön* det enda bättre än ranunkler vore då kanske anemoner eller violer…

Brudparet hade den oerhört goda smaken att inleda sin ceremoni med en av deras och mina favorit låtar “Sakta vi gå genom stan” med Monica Zetterlund, eller som Nat King Cole sjöng den 1952  “Walking my baby back home”.

Härligt grammofon knaster..

Jag tycker verkligen att deras dag var en “perfect day” och jag är verkligen glad för deras skull!

Outfit fotografering hanns knappt med (bröllopet var schemalagt i minsta detalj) därför blev det väl inte så bra heller.. Mina ben försvann, eller ser iallafall väldigt korta ut.. Så kan det gå om man ska posera och ta bilder på några sekunder! Vi får se jag ska luska lite om jag fastnat på några andra mingelbilder så kanske det blir fler bilder sedan..

Det var en varm Maj-dag och jag valde att ha på mig den här svala lite löst sittande citrongula skjortklänningen som jag fann förra året på beyond retro. Praktisk och söt och det är en jättefin plissering på kjolen. Jag har modifierat livet lite (bytt ut de gamla tråkiga gula ,missfärgade knapparna) mot vita kulformade plastknappar.

Underkläder hade jag handlat från Change, i deras bassortiment finns jättefina gräddfärgade spetsunderkläder. Underlinne i spets också från beyond retro. Min gamla vanliga squaedance underkjol. Vitt lackskärp och vita virkade vantar SÅKLART! Inte går man på fest utan handskar!

Och så har jag min lilla gula partyhatt från Chapeu Claudette som jag nog visade i ett inlägg nyligen Gul med blommor och florrosett (jag borde ha hunnit görta en egen partyhatt såklart men det hanns inte )

Traditionell var jag också (jag tycker inte denna tradition behöver gälla endast bruden) det är kul att ha lite nytt och gammalt blandat, det är precis min stil- Något nytt : blommiga sandaletter från Rocket dog “Pinata” , JÄTTESKÖNA! Ingen skoskav trotts att jag dansade och shakade loss rätt friskt med både kusin och svärmor och min man.

och något ärvt/gammalt: min mormor Majbritts chokladbruna krokodil kuvertväska (obs inte handväskan nu utan den där platta rektangulära saken). Mycket smakfull och lagom stor för kamera, risknyten, läppstift, puderdosa, mobil, nycklar, tablettask med violpastiller.

Idag har jag äntligen kommit iväg till en tisdagskväll på hatteljén. En ny hatt är nu formad och på väg att torka. Grå-grön. Husfrumodell…

Hoppas jag kan komma iväg till hattkursen nästa tisdag också, och att jobbet inte hopar sig. Tiden efter lunch känns alltid som att den flyger iväg…Jag längtar redan tillbaka till min nya hatt! Jippi!

Snart är det väl på tiden att det blir lite bilder på den här bloggen också på mina hattar… Mycket snack..

Jag hörde det ryktas på hattkursen att Kristoffer inom kort kommer att öppna en webbshop på Etsy med sina alster, mest damhattar tror jag. KUL! Fler hattaffärer i Sverige.. Det borde finnas lika många hattaffärer som frisörsalonger tycker jag. Varför slösa 1000 kr på att klippa eller färga håret när man kan köpa en snygg hatt och sätta på huvudet istället? Förlåt Mallis… Det var inte snäll mot Sveriges frisörer…

Nämnde även för honom att på den förra vintagemässan (Bakåt-Framåt) jag var på så satt det en dam som sålde nygjorda hattar i äldre modeller. Tyvärr bara i svart… Kanske är ett bra forum att nå ut till folk att man finns?

Angående mina allmänna tankar om jämställdhet nu kontra- i ett historiskt perspektiv just nu.. Samt mitt tips att sätta en hatt på huvudet om håret ser lite sisådär ut, kommer här ett roligt filmklipp. Det är en reklamfilm för Svenska Frisörföreningen från 1938. Höj ljudet rejält, detär inte av den bästa kvaliteten…

Digital Journal Film- Könsroller ( reklamfilm för Svenska frisörföreningen 1938)

-“Du springer ju till frisören så ofta du hinner, och ändå ser du ut som ett skatbo i huvudet.

Vet du, jag börjar snart att skämmas för att visa mig i ditt sällskap. Folk kan ju tro att du inte får pengar att sköta dig - att jag har dåliga affärer, konkurs.”

Jag skrattar ganska gott åt det hela och speciellt när frun föreslår att mannen ska följa med till frisören för att tala om hur det ska göras…

Fint resultat på slutet dock! Skulle gärna pröva att få håret lagt och “shinglat” sådär nån gång.