One Dreamy Closet

Det sötaste röda mary-janeskorna har inköpts.

Med ljusrosa bobbysocks i så går de inte att motstå. Att de nästintill kostade modern, vad ett par billiga vuxenskor skulle kunnat ha kostat får va.

Denna tisdag har jag och min dotter tillbringat med min lillasyster och hennes lilla dotter. Vi blev bjudna på te och scones med färskost och björnbärsmarmelad(vi är scones-offer båda systrarna).

Sedan gick vi på promenad och fyndarstråt hela vägen till Sundbyberg. Oj vad jag hittade fina saker!

Här är några snabba bilder!

Baddräkt av okänt märke, behöver faktiskt ta in den i midjan för den satt löst! Har sett något liknande i en Jantzen annons i nån gammal tidning tror jag.

En lampa i blått!

En somrig stråväska för strandbesök och semesterdagar.

En skymningsfilt i ljuvt rosa. Mönstret är “blomman för dagen”.

En söt vit blus med 3/4 ärm.

Så här såg det ut när jag bestämde mig för att ha en HELT ny outfitt på mig i Söndags, romantiskt tema.

Tänkte ha det lite extra glammigt och romantiskt hela denna vecka nämligen. Inte så mycket för det stundande bröllopet i kungliga huvudstaden, jag är inte det minsta royalistisk, snarare republikan.

Men just för att jag tror att den romantiska sinnestämningen passar oss nordbo särdeles extra bra så här runt midsommar. Ljuset och temperaturen är så där som man vill att det ska vara året runt.

Dagens romantiska handling bestod av att stryka en nytvättad fuktig linneskjorta till min man och hänga den på en galge, som en överraskning, så att när han vaknar imorgon hänger det en skjorta färdig att ta på när han ska ila till jobbet.

Nya hatten med små rosa blommorna satt fint må ni tro.

Pilen pekar på stället där lindex bhn (Läs nedan inlägg) gett vika och fjädern bullar ut sig, istället för att jämna ut och hålla in.

Klänningen är ifrån Kappahl Vintage stories och trotts att så många verkar ogilla kollektionen så tyckte jag det fanns några söta saker även om inte allt var precis i min smak. Klänningen sitter bra på mig som är kort, precis under knäet. Bra att vara kort i rocken ibland! :)  Skärningen runt ärmarna kunde varit snyggare (men det kan ju vara att jag inte klär i modellen) det hela blir ju inte bättre av att jag har den illasittande BH:n från Lindex under….

“Ni frågar mig ibland var jag hittar mina kläder, hur jag gör för att få till stilen eller om jag har några tips på hur man lyckas. Svaret är; skippa sån här nyproducerad skit. Man får så gärna tycka om den här kollektionen och köpa hela om man så vill, men om man vill ha en autentisk 50-talsstil finns det bara ett sätt -kunskap och äkta vara.” Skriver Miriam Parkman i Kafferepets allra första sågning. Och detta gör mig både ledsen och lite besviken..

Äkta vara är enda sättet? Nä… Frågar nån mig hur jag fixat min stil svarar jag tveklöst att det går alldeles utmärkt att köpa klänningar som de som fanns på Kappahl och kombinera med lite snygga äldre accessoarer, det är enkelt att få en nyproducerad klänning att kännas mer personlig om man bara lägger till lite av sig själv.

Det går alldeles utmärkt att tillverka en hatt som ser ut att vara äkta men inte är mer än en dag gammal.

Jag tror precis som du Miriam att man överlag behöver framförallt kunskap. Men man behöver också tid, pengar ,tur i fyndandet och lite kärlek till sig själv för att skapa en personlig -autentisk stil.

Jag tror inte att man kan köpa “äkthet” för pengar. Man kan inte köpa stil för pengar (det spelar ingen roll om du köper en äkta chaneldräkt för vad en liten sommarvilla i Sverige kostar)- Det är inte stil.  JAG känner inte att jag blir  mer “äkta” 50-tals älskare för att jag endast bär klänningar från back in the day. Ävenom jag naturligtvis beundrar tyger och älskar hantverket och drömmer om den tiden då det var vanligare med hemsydda eller uppsydda plagg än konfektion. Jag väldigt försiktig med att bära och hantera de äkta -dvs de plaggen jag äger som är från 40 och 50-talet eftersom de trotts allt är så gamla som de är och inte går att ersätta hur som helst.

Oki, Kappahls kollektion är inte exakta kopior av 40 eller 50-talskläder, det är bara “väldigt mycket inspirerat” av den tiden. Man kan nog inte förvänta sig allt för mycket som konsument när man köper kläder på en helt vanlig klädkedja i dag, det vet vi ju alla. När man burit en blus från valfri mainstream kedja en dag så har tre knappar ramlat av och det är redan ett litet hål som bildats där den alltför tunga larmknappen suttit.

Tillbaka till Kappahl-Det är  inte vintage kläder, det tycker jag framgår ganska tydligt-det märks både på prislappen och på detaljerna men det står det ju inte heller “Vintage quality”  el liknande i kollektionens namn. Det heter “vintage stories” och jag tolkar det som att man blivit inspirerad av vintageplagg och producerat sin egen version-men som ändå berättar en historia (om den som bär kläderna, kanske) Jag gillar faktiskt de flesta av tygerna…

Jag i min nya kropp behövde lite rymligare klänningar just nu och det finns liksom inte sånna vintageklänningar i min storlek och i min prisklass. Autentisk klänning eller inte -jag har kommit i det stadiet nu att jag liksom bidrar med autenticiteten bara genom mig själv.

Reproduktioner och “nyproducerad skit” är ju ett ganska bra alternativ tycker jag nu med min nya kropp, och som sagt, jag är tusen gånger mer rädd om de äkta 50-talsplaggen jag har. När man köper reproducerade plagg kan man ju ha dom till vardagsbruk på ett helt annat sätt, för slitage och fläckar gör inte ont i själen på en klänning(som inte är unik eller handsydd) för 499 kr.

När jag nu skaffat barn har jag tyvärr inte så förfärligt massa tid att gå på loppisar eller Stadsmissionen eller Beyond Retro. Dessa inrättningar befinner sig ofta i inte särskilt barnvagnsanpassade lokaler dessutom, så  man gör sig liksom inte besväret heller…. Kanske skulle min barnvagn störa någon och jag vill inte irritera någon.

Som tur är så har jag ju en ganska stor samling med klänningar och kjolar och allehanda kläder vid det här laget och jag behöver nog inte fler egentligen. Så mitt behov av att gå på secondhand är ju inte desperat.  Men det är alltid kul att köpa till accessoarer för att förnya en klänning eller helt ändra stil på den.

Så på sistone har det mesta av mitt eviga fyndletande blivit hänvisat till Tradera. Jag kan mata min hungriga unge samtidigt som jag vinner en söt väska i vit canvas.

Tänkte den skulle bli fin ihop med en naturfärgad linneklänning jag har, lite safari.

Lite rough-elegance som Ava Gardner eller Grace Kelly i Mogambo.

Jag kan gå på bonussonens teateruppspelning samtidigt som jag vinner auktionen på den här ljuvliga rosa coif-hatten (som jag fortfarande spänt väntar på ska dimpa ner i brevlådan)Vinsten av denna hatt fick mig att tyst dansa en liten dans sittandes i teaterpubliken och tacka min lyckliga stjärna….

Denna söta blomsterhatt som jag bland annat hade tänk ha till min rosa-vita klänning 

Nu verkar det som att jag marknadsför Tradera. Men det gör jag inte alls…

Jag LÄNGTAR efter att få gå och bläddra bland klänningarna på Beyond Retro igen och jag hoppas att få fynda på åtminstone någon loppis i sommar.

Denna vecka känns det som att tiden stått still. Jag har VÄNTAT på ett paket och jag väntar på värkar eller på något tecken på att det eventuellt är på väg en bebbe till oss. Ingetdera har infunnit sig hitintills. Har posten haft bort min nya hatt? Har bebben glömt att det var till oss den skulle?

Idag hade min man bokat in en tid för en mäklare att komma och värdera vårat lilla hus. Det var en morgonpigg mäklare. Han kom och vi gick runt och visade upp vårat lilla hus. Kunde sedan konstatera att om man räknade lågt så har huset vi köpte för 4 år sedan ökat 2 miljoner i värde! Yaiiks! Vi köpte ett ganska risigt hus som är byggt 1922 och har renoverat och “restaurerat” det pö om pö själva, med hjälp av min pappa målaren. Efter detta glädjande besked kände vi oss rika som troll och alla bekymmer kändes pyttesmå. Härligt! Mäklaren berömde oss för att vi inte tänkt som alla andra och köpt detta gamla hus för att sedan renovera-modernisera bort all känsla som alla andra till dagens mode och stil- utan tänkt på detaljer och varit varsamma. Det här huset från 1920-talet gammalt och rejält men ändå uppdaterat var tydligen ovanligt idag, och precis det folk ville ha. Vi bestämde oss för att ta ledigt den här fina soliga dagen och kramas och gosa och bara bry oss om varandra.

Detta betydde att vi sket i lunch och istället gjorde tosca päron med vaniljglass till lunch, för det var vi bägge sugna på.

Vi tog en tur in till stan, åh bilstolsvärmen känns så himla skön mot min onda rygg. Solen lyste och snön gnistrade.

Jag vaggade runt en sväng på Old Touch och jag var så lycklig som ett barn. Denna underbara affär! Nog lyckligaste halvtimmen denna vecka för mig. Jag köpte en hel hop med fjädrar för en billig peng -eftersom jag har en massa hattar som saknar pynt. De hade en barnvagn fylld med finfina fynd saker utanför, såklart lite skrynkligt. Men för en 20:a kan man inte klaga på en sån petitess. Hittade bland annat en knallcerise 60-talsklänning i figursmickrande fodralformat som nog Joan i Mad Men gillat, 20 kr!!! Jag köpte den inte eftersom det var omöjligt för mig att prova den- men om du är en oblyg (inte rädd att synas och vara sexig) person med ca. stl 38, som klär i starka färger, så kanske du bör ta dig en tur förbi Odenplan imorn?

Min älskling och jag åkte sedan förbi Elfa så han fick sin motsvarighet till min lyckostund på Old Touch. Sedan satt vi i bilen med varsin prasslig påse och lyckliga leenden på väg hem.

Nu sitter han och pillar med sina sladdar och skruvar och och kretskort, helt i sin egen lilla bubbla.

Jag sitter och syr , funderar och pillar med mina fjädrar. Har Patsy Clines härliga röst på i bakgrunden, tack-Spotify. Bland annat den här låten-Walkin after midnight

Sen ska jag kolla på min nyinköpta DVD film Coco -Livet före Chanel med Audrey Tautou. Så som jag väntat på att få se den. Ikväll ska jag njuta.

Gårdagen ägnades åt ändrings och reparationsarbete på ett par klänningar.

Till exempel denna klänning med sött blommigt mönster ifrån Kappahl. Jag har länge tyckt att den var för lång och nu tog jag helt sonika saxen och klippte av 15 cm på mittsektionen, och gjorde därmed den översta volangen lagom kort för min kropp. Förut såg det jättekonstigt ut med ett lång utdraget mittparti som var för långt för min mage.

När jag ändå höll på så tog jag bort den tråkiga grå fjösigt utförda underkjolen som satt på och gjorde en egen. Jag hade inget tyg som passade så jag tog lite stadig vit lakansväv som jag färgade lite mer gräddigt offwhite i en kastrull med te. Jag gjorde underkjolen ordentligt vid och tilltagen, nästan matchande klännings-kjolens vidd så att den inte skulle förhindra benrörelserna som den ursprungliga gjort. Sen tyckte jag att den såg lite trist ut bara sådär vit, så jag bestämde mig för att prova en dekorsöm längst med hela underkjolens fåll. Denna gjordes på min ena symaskin som har en inställning som kan skapa en bård med rutmönster. Det blev JÄTTEFINT! Men det gick åt nästan en hel rulle tråd.

Denna tunika från HM hade förut en väldigt vass och kliande lapp som satt i nacken, jag blir enormt irriterad i huden av sådana lappar- speciellt nu. Lappen hade dessutom börjat repa upp tyget och skada tunikan i bak. Ursprungslappen sprättade jag försiktigt bort och satt dit en bit bomullsband så att man enkelt kan hänga upp plagget på en krok. Tunikan hade också puffärm förut, men ärmsluten satt alldeles för hårt runt mina armar trotts att det är en storlek 42!  Obekvämt och fult. Jag klippte sålunda av ärmsluten och gjorde en supertunn fåll, så att ärmslutet blev lite fladdrigt och vågigt istället, skönare och sötare! Synns inte ens att den är ändrad, om jag själv får säga det..

Eftersom plaggen tycks krympa, alternativt magen växer till oanad storlek, så har jag liksom tappat inspirationen att klä på mig nånting i över huvudtaget. De flesta dagar kikar jag förhoppningsfullt in i garderoben sen slutar det med att jag mödosamt och moloket kränger på mig ett par mamma tights och en rymlig skjorta av något slag. Lite är det dock av lathet, eftersom jag har klänningar som går att ha, men det är bara det att de inte är i perfekt skick. Nån saknar en knapp som behöver sys it, nån är lite trasig i en söm, nån behöver en liten ändring.

Frågan är ska jag behöva tillbringa min gravida tid åt att reparera de kläder som jag helt nyligen köpt? Den här mamma klänningen från Topshop är helt nyinköpt och aldrig använd. Iofs köpte jag den på en pop-up outlet och den var rabatterad, men den är ju inte köpt secondhand utan köpt i affär. Det stog ingenting om att plagget var skadat på lappen.

När jag kom hem upptäckte jag att tyget var sönderslitet över blixtlåset under ena ärmen (Se bild nedan). Inget jag märkte när jag prövade den. Det var inte heller jag som åstadkom denna reva, jag köpte med flit en storlek för stor klänning så att den skulle sitta löst och magen inte skulle växa ur den. Otroligt irriterande! Eftersom jag visste att jag bara sett en klänning som denna hänga på stället så förstod jag att det inte var nån ide att gå och försöka byta. Laga, laga,laga…..

Kanske inte världens mest erfarna reparatör av tygrevor. Men nu kommer det inte att repa upp sig mer iallfall.

En morgon för några dagar sedan slutade påklädningen med en plötslig hormondipp och påföljande utbrott. Eftersom jag haft hybris nog att tänka ut i förväg att jag skulle ha en silkig, mjuk, grön klänning från Indiska. För att pigga upp mig och för att känna mig lite fin.

Detta slutade i ilskna kallsvettningar, tårar och svordomar över den eländiga kvalitén på saker och ting , -då jag upptäckte att denna klänning som jag just lagt tid på, förberett o ändrat och dessutom tvättat och strykt hade tappat två av sina små tygklädda knappar mitt fram på bröstet. ) NÄÄÄÄÄEEEE!!!! AArgghhh… Vad är det här!?

Sprang -läs (vaggade lite snabbare än vanligt)  flåsande ner för två trappor till källaren och kollade i tvättmaskinen efter knapparna men de var såklart spårlöst försvunna. Jäkla Indiska! Jäkla klänning! Jäkla knappar som de aldrig kan fästa ordentligt! Vet de inte hur man gör när man fäster en tråd????? Kvalitetskontroll hallå?

Min man ganska förvirrad av detta plötsliga utbrott, tröstar såklart och säger att det finns ju så många andra klänningar, och att alla är minst lika söta som den gröna på dig. Och det har han ju rätt i, jag har många klänningar… Och jag lugnade såklart ner mig efter lite klapp och kram och tröst.

Men just den som jag ville ha och hade ordnat så fint och tänkt ut och planerat, motarbetade mig i denna svåra stund- det blev för mycket. Då kan man ju bli lite galen. Ni kanske förstår känslan en aning? Stressen över att tänka ut något nytt på momangen, som inte riktigt blir samma utan en mindre bra ersättare… Eller så är det bara jag som blir sådär ilsken och besviken för några försvunna knappar.

Fixade denna pärlbeströdda rosettbrosch igår eftermiddag eftersom jag skulle gå på fin kalas idag. Svärfar fyller 70!

Jag hade en mycket stilig gammal strassknapp som jag hittade i en burk och ett knytband till en knytblus som jag inte använder. Vipps blev det en brosch istället.

Inspirationen föll på efter ett besök på noa noas outletbutik. De har 70 procent rabatt just nu- kan rekommendera en visit snarast!

Kreativiteten blomstrade iallfall efter besöket. Inte för att de söta rosettbroscherna som fanns där kostade särskilt mycket, de kostade nog runt 100-150 kr… Nej, det var mer att de inte var i den färg eller det tyg jag ville ha. Plus att jag klämt på rosettbroscherna i flera säsonger nu men inte unnat mig någon med ursäkten att det inte är så svårt att göra en egen.

Blev rätt impad av resultatet! Pärlorna jag broderade jag dit lite otåligt hit och dit.Men det gjorde inget i slutändan att det blev lite hursomhelst, för det adderade bara till charmen.

Det jag däremot inte kunde motstå på Noa noas trevliga lilla outletbutik var denna glada turkosa/isblå(?) lilla handväska från provkollektionen. Ordinarie pris 1199 kr- nu nedsatt till 299 kr. En glad vårväska!

Så många blöjor lär väl inte gå ner däri men det är väl därför man har en skötväska… Vilket jag kanske också borde köpa, rättare sagt vilket jag borde ha köpt istället för denna godbit.

Denna underliga sjöborrelika pärlbrosch för 50 kr. Den skulle vara suverän som en ring tycker jag.