One Dreamy Closet

Jag älskar dahlior och jag önskar att jag hade tålamodet att ha dom i trädgården. De växer ju från en knölrot som inte tål våra svenska vintrar och därför måste man varje höst gräva upp dom för vinterförvaring och varje vår plantera ut dom för att kunna njuta av skönheterna. Ser du dahlior i någons trädgård så vet du att denna människa måste vara tålmodig och omtänksam (iallfall mot växter) .

Jag har åtminstone en dahlia i hattform nu!

Jag hade en helt vanlig grön bordstablett från Indiska i ett sorts flätat konstmaterial. Den är gjord av en lång lång band-fläta som är sydd i cirklar på sig själv så att de bildar en bordstablett. Runt runt… Denna klipptes upp till en lagom stor plätt för en coiff och sedan repade jag av det fula uppklippta i kanten i flätans rikting. På så sätt fick jag en snygg kant på det hela.Eftersom det inte formade sig med vatten och jag såg och kände att det inte absorberade vätskan insåg jag att det nog inte skulle kunna gå att “skåla” eller forma den efter mitt huvud. Den fick bli platt istället! Jag repade även av ett flätband, ifrån bordstabletten, som jag tänkt ha som nack-band eller hattband i bak. Nackbandet är till för att stödja hatten i bak, man måste fästa den med hårnålar. Tänkte mig lite så som 40-talets “tilt hattar” ser ut. Tilthattarna var små hattar som skulle sitta lutade på tvären långt fram mot pannan till.

Dekorationen är det som alltid är roligast! Jag har samlat på mig en hel del hattpynt och det är så roligt att sitta och plocka ihop olika små öar av drömmar.Jag känner mig oftast som askungens gudmor när jag sitter och pillar…Bibbedibobbediboooo!

Jag hade en konstblomma i form av en jätte-dahlia. Riktigt lysande gul. Jag hade även några små gamla ljusmanchetter dekorerade med små gula blommor med svart mitt- Black-eyed Susan (vet inte vad de heter på svenska) de tre fick iallafall bli hovdamer till dahlian.

Jag tog en ståltråd och gjorde en slingrande stam som jag klädde med grönt platt papperssnöre(ett snöre jag vanligtvis använder för paket inslagning). Decopagelim hjälpte pappret att bli tätt och lite glansigt. Hade även en underbar monarkfjäril från Panduro som fick vila vid dahlians sköna barm. Två svarta fjädrar ifrån en annan hatt fick bli skurna med rakblad till formen av två pilar, genom att man rakar av fjäderfibrerna längst med nästan hela fjädern och sedan friserar toppen spetsigt. Pilarna blev sedan försiktigt böjda (de var raka från början), genom att man klappar och stryker dom i handen i fibrernas riktning. Lite buskiga orange hägerfjädrar (även de ifrån en annan hatt) fick ackompanjera.

Det hela har en broschnål på baksidan så hela hattdekorationen går att använda som corsage, eller bara bära den som hårprydnad om man fäster den med några hårnålar,man kan ju också flytta blomstret med vänner till en annan hatt såklart!

[Show as slideshow]

De flesta har dragit från stan nu och spenderar midsommar på annan ort… Mina favorit bloggare verkar ha semesterstängt (en välförtjänt paus) så inte finns det särdeles mycket nytt att läsa på nätet. Tanken slår mig att jag är helt ensam kvar här. Ingen som läser mina små meningslösa inlägg, för alla är på sommarlov.

Jag är iallafall kvar här i hemmet och myser med Louise. Vi går på utflykt till parken och till glassaffären. Vi tränar på att sitta och vi prövar att gunga. Sen sover mitt kära lilla sällskap och då blir jag en ensam mamma. Och eftersom jag inte har något att läsa eller titta på nätet blir det mer hobbande och läsande i den riktiga världen istället, vilket ju faktiskt är bättre!

Jag köpte ju en strandväska i strå i förra veckan när jag var i Sundbyberg. 35 kr var så billigt!….

Den var tyvärr trasig i sömmarna på sidorna (såg detta när jag köpte den men tänkte att det skulle gå lätt att reparera) och om man inte lagade detta skulle nog hela väskans innehåll helt plötsligen vara försvunnet. Först började jag pilla ihop sömmarna och sy, tänkte att detta skulle vara ett lagom projekt som jag lätt kunde lägga ifrån mig ifall Louise började gnälla och jag måste gå ifrån.

Men insåg snabbt att det blev för krångligt. Jag kunde inte få delarna att ligga tättintill varandra och sy på samma gång. Dessutom fick jag en briljant ideé! Jag sprättade helt sonika bort de redan, löst sittande rundlarna för att ge dom nytt liv som små stråhattar. Jag prövade först på den ena som ett experiment; blötte ner den helt i ljummet vatten och sedan drog och nöp jag till en någosånär form och nålade tillslut fast den på min peruk stock. Ett “huvud” klätt med linnetyg  som jag fick i gåva av min man efter förlossningen. Hon har inte fått något namn ännu men Ingrid ligger nära tillhands.

Två hattar är nu på väg att göras och jag har haft ett fasligt sjå och beslutsångest över vilka dekorationer blir finast… Kommentarer och smakråd tas tacksamt emot!

Själv tycker jag att den marinblå sidenrosetten är fasligt grann, och jag skulle nog behöva en hatt med lite sommar/segling känsla…

Men svart rosett på stråhatt är ju en sån väldigt snygg kombination, nu råkade jag bara ha ett sammetsband liggandes och inget ripsband..

Jaha nu äntligen har jag orkat/haft tillräckligt med tid att sy fållen på den här kjolen !   Jag har tagit av tyget och lagt till i linningen och jag gjorde också en liten ficka i sidan på kjolen av resttyg. Det är för få fickor på mina kjolar tycker jag. Fickor är väldigt bra! Detta projekt i syhögen har varit på gång sedan februari 2009, så idag firade jag faktiskt en smula.

Jack tycker som vanligt om att hjälpa till i sybestyren.  Vem sa att hundar inte förstår sig på skrädderi?

Så här fin blev den på! Och vad söta mina gamla macramé/ rafia sandaletter från Colin Stuart är.

Kreativiteten sprudlar och jag har också lyckats förfärdiga ett läckert armband som matchar till kjolen. Svarta pärlor och lindblomsgrön nylontråd köpta på Panduro. Kände mig tillfreds idag.

En tanke som slog mig var att det är tur att jag gillar mina gamla kläder, hattar, kjolar och klänningar så mycket. Eftersom det tar sån tid för dom att ta sig genom projekthögen. Var sak får en kölapp och jag låter sällan någon gå före i kön. Rätt ska vara rätt. Det gör liksom inget att kjolen varit på g att bli klar i mer än ett år. För för mig så går den aldrig ur mode, den är bara underbar hela tiden.

Gårdagen ägnades åt ändrings och reparationsarbete på ett par klänningar.

Till exempel denna klänning med sött blommigt mönster ifrån Kappahl. Jag har länge tyckt att den var för lång och nu tog jag helt sonika saxen och klippte av 15 cm på mittsektionen, och gjorde därmed den översta volangen lagom kort för min kropp. Förut såg det jättekonstigt ut med ett lång utdraget mittparti som var för långt för min mage.

När jag ändå höll på så tog jag bort den tråkiga grå fjösigt utförda underkjolen som satt på och gjorde en egen. Jag hade inget tyg som passade så jag tog lite stadig vit lakansväv som jag färgade lite mer gräddigt offwhite i en kastrull med te. Jag gjorde underkjolen ordentligt vid och tilltagen, nästan matchande klännings-kjolens vidd så att den inte skulle förhindra benrörelserna som den ursprungliga gjort. Sen tyckte jag att den såg lite trist ut bara sådär vit, så jag bestämde mig för att prova en dekorsöm längst med hela underkjolens fåll. Denna gjordes på min ena symaskin som har en inställning som kan skapa en bård med rutmönster. Det blev JÄTTEFINT! Men det gick åt nästan en hel rulle tråd.

Denna tunika från HM hade förut en väldigt vass och kliande lapp som satt i nacken, jag blir enormt irriterad i huden av sådana lappar- speciellt nu. Lappen hade dessutom börjat repa upp tyget och skada tunikan i bak. Ursprungslappen sprättade jag försiktigt bort och satt dit en bit bomullsband så att man enkelt kan hänga upp plagget på en krok. Tunikan hade också puffärm förut, men ärmsluten satt alldeles för hårt runt mina armar trotts att det är en storlek 42!  Obekvämt och fult. Jag klippte sålunda av ärmsluten och gjorde en supertunn fåll, så att ärmslutet blev lite fladdrigt och vågigt istället, skönare och sötare! Synns inte ens att den är ändrad, om jag själv får säga det..

Eftersom plaggen tycks krympa, alternativt magen växer till oanad storlek, så har jag liksom tappat inspirationen att klä på mig nånting i över huvudtaget. De flesta dagar kikar jag förhoppningsfullt in i garderoben sen slutar det med att jag mödosamt och moloket kränger på mig ett par mamma tights och en rymlig skjorta av något slag. Lite är det dock av lathet, eftersom jag har klänningar som går att ha, men det är bara det att de inte är i perfekt skick. Nån saknar en knapp som behöver sys it, nån är lite trasig i en söm, nån behöver en liten ändring.

Frågan är ska jag behöva tillbringa min gravida tid åt att reparera de kläder som jag helt nyligen köpt? Den här mamma klänningen från Topshop är helt nyinköpt och aldrig använd. Iofs köpte jag den på en pop-up outlet och den var rabatterad, men den är ju inte köpt secondhand utan köpt i affär. Det stog ingenting om att plagget var skadat på lappen.

När jag kom hem upptäckte jag att tyget var sönderslitet över blixtlåset under ena ärmen (Se bild nedan). Inget jag märkte när jag prövade den. Det var inte heller jag som åstadkom denna reva, jag köpte med flit en storlek för stor klänning så att den skulle sitta löst och magen inte skulle växa ur den. Otroligt irriterande! Eftersom jag visste att jag bara sett en klänning som denna hänga på stället så förstod jag att det inte var nån ide att gå och försöka byta. Laga, laga,laga…..

Kanske inte världens mest erfarna reparatör av tygrevor. Men nu kommer det inte att repa upp sig mer iallfall.

En morgon för några dagar sedan slutade påklädningen med en plötslig hormondipp och påföljande utbrott. Eftersom jag haft hybris nog att tänka ut i förväg att jag skulle ha en silkig, mjuk, grön klänning från Indiska. För att pigga upp mig och för att känna mig lite fin.

Detta slutade i ilskna kallsvettningar, tårar och svordomar över den eländiga kvalitén på saker och ting , -då jag upptäckte att denna klänning som jag just lagt tid på, förberett o ändrat och dessutom tvättat och strykt hade tappat två av sina små tygklädda knappar mitt fram på bröstet. ) NÄÄÄÄÄEEEE!!!! AArgghhh… Vad är det här!?

Sprang -läs (vaggade lite snabbare än vanligt)  flåsande ner för två trappor till källaren och kollade i tvättmaskinen efter knapparna men de var såklart spårlöst försvunna. Jäkla Indiska! Jäkla klänning! Jäkla knappar som de aldrig kan fästa ordentligt! Vet de inte hur man gör när man fäster en tråd????? Kvalitetskontroll hallå?

Min man ganska förvirrad av detta plötsliga utbrott, tröstar såklart och säger att det finns ju så många andra klänningar, och att alla är minst lika söta som den gröna på dig. Och det har han ju rätt i, jag har många klänningar… Och jag lugnade såklart ner mig efter lite klapp och kram och tröst.

Men just den som jag ville ha och hade ordnat så fint och tänkt ut och planerat, motarbetade mig i denna svåra stund- det blev för mycket. Då kan man ju bli lite galen. Ni kanske förstår känslan en aning? Stressen över att tänka ut något nytt på momangen, som inte riktigt blir samma utan en mindre bra ersättare… Eller så är det bara jag som blir sådär ilsken och besviken för några försvunna knappar.

Fixade denna pärlbeströdda rosettbrosch igår eftermiddag eftersom jag skulle gå på fin kalas idag. Svärfar fyller 70!

Jag hade en mycket stilig gammal strassknapp som jag hittade i en burk och ett knytband till en knytblus som jag inte använder. Vipps blev det en brosch istället.

Inspirationen föll på efter ett besök på noa noas outletbutik. De har 70 procent rabatt just nu- kan rekommendera en visit snarast!

Kreativiteten blomstrade iallfall efter besöket. Inte för att de söta rosettbroscherna som fanns där kostade särskilt mycket, de kostade nog runt 100-150 kr… Nej, det var mer att de inte var i den färg eller det tyg jag ville ha. Plus att jag klämt på rosettbroscherna i flera säsonger nu men inte unnat mig någon med ursäkten att det inte är så svårt att göra en egen.

Blev rätt impad av resultatet! Pärlorna jag broderade jag dit lite otåligt hit och dit.Men det gjorde inget i slutändan att det blev lite hursomhelst, för det adderade bara till charmen.

Det jag däremot inte kunde motstå på Noa noas trevliga lilla outletbutik var denna glada turkosa/isblå(?) lilla handväska från provkollektionen. Ordinarie pris 1199 kr- nu nedsatt till 299 kr. En glad vårväska!

Så många blöjor lär väl inte gå ner däri men det är väl därför man har en skötväska… Vilket jag kanske också borde köpa, rättare sagt vilket jag borde ha köpt istället för denna godbit.

Denna underliga sjöborrelika pärlbrosch för 50 kr. Den skulle vara suverän som en ring tycker jag.

Hihi, det brukar ju heta tvärt om.

Man kan säga att jag håller min man ganska mycket i bakgrunden här på bloggen. Han har sina egna vägar och intressen och sina egna “forum” på nätet. Han är inte så jätteinvolverad i min vurm för 50-tals kläder, men han stödjer mitt intresse väldigt mycket måste jag säga, snäll som han är. (Jag lyckades allt lura med honom på påkläderiets utförsäljning , som ni såg och han blev tillomed involverad själv!)

Men nu måste jag få blogga lite om min älskling eftersom han bemödar sig så för att intressera mig med hans egna projekt. Detta är ett litet offtopic ämne men ändå- kul! Min begåvade uppfinnar-jocke till man har på sin fritid byggt en etsnings/fräs maskin för hobby bruk. Så här ser den vidunderliga tingesten ut! Man programmerar den via datorn som styr vad som ska skäras ut eller fräsas.

Jag begriper inte ett skvatt hur det hänger ihop eller hur man gör men han kom iallafall och frågade om jag hade nån ide på nån grej som han kunde pröva. Klart jag hade!

Så han försöker nu på skoj göra ett glasögon halsband eller glasögon brosch liknande det på bilden nedan till mig i aluminium, plexiglas eller plast. Bild från scoutthestore.se

Inspiration och form har han/vi tagit från mina catseye-(alt. sträng bibliotekarie)-glasögon, som jag ropade hem på Tradera. Dom e så grymt snygga!  Skulle ju va väldigt skickligt om han kunde göra bågen i aluminium och glasen i genomskinlig plast eller hur!? Som en miniatyr av orginalen… Kan redan se den broschen pryda mitt stolta hustrubröst.

Hittills har försöken tyvärr misslyckats men imorn ska jag se ifall jag inte kan köpa nån liten fräsgrej på Claes Ohlsson till honom (och maskinen)

Men!

Han visade just stolt upp den här aluminiumstaven som han förfärdigat, fin va!? Vet inte riktigt vad man ska ha den till…? Clueless..

Här är min andra hatt. Den röda ni sett förut var den första. Det är mycket möda med dessa hattar. Långsamt går det och jag känner liksom att tålamodet tar slut. Långsamt går det -mest för att jag inte har tid att lägga, och det saknas hela tiden något matrial mässigt.

Och sånt är djävulskt irriterande! När hela arbetet blir senarelagt bara för att man inte hinner till tygaffären eller till Kerstin eller till nån liten affär som säljer band, bara för att man slutar efter 18 varje dag!!!

Inget är ju öppet för sjuttsingen!

På det här viset så blir det liksom bara hattande en gång i veckan och det är när jag är hos Kerstin. Helt slut efter jobbet springer jag dit (utan att hinna käka emellan) och sitter där och försöker få till något.

Den här andra hatten nu då- Den är fin och färgen passar mig. Modellen är jättesöt. Men för mig så är det något som saknas… Det blev liksom inte riktigt som jag tänkt mig. Som vanligt känns dekorationen lite för smakfull, hehe… Jag saknar nån stor rosett av något slag…

Ingen av de hattar jag hittintills gjort är någon hatt som jag kommer använda sådär ofta heller.

Gu va ja e negativ…