One Dreamy Closet

Nu har jag deklarerat klart. Och så har jag betalat räkningarna. :)Bland annat en räntefaktura ifrån CSN, blä. Hade inte tillräckligt med pengar för att beta senaste räkningen i tid när jag var emellan akassan och min nya lön.

Man kan göra så mycket på sin trogna dator. Det är så bekvämt att deklarera här i sängen så det är inte klokt. Man skulle nästan kunna kalla det avslappnande.

Jag kommer ihåg första gången jag skulle deklarera och mamma skjutsade in mig till skatteskrapan så vi kunde trängas med alla andra och lämna in deklarationerna i sista stund.

Imorgon börjar nedräkningen till nästa års deklarationsdag.

Jag har nu varit på min mormors begravning. Så ni får ursäkta mitt ganska personliga inlägg. Gillar ni inte sentimentalt dravel, hoppa då över detta.

Jag började gråta redan innan begravningen hemma när jag klädde på mig, jag minns inte vad det var jag kom att tänka på men ett minne flög förbi.

Jag köpte de mest utslagna ljusrosa pioner jag kunde hitta, att lägga vid mormors sida.

De hade inga påskliljor eller små blommor i snittform på blomaffären. Mina tulpaner hade ju den där nedrans bocken ätit opp så jag kunde inte plocka i vår egen trädgård. Jag tänkte på mormor och hoppades att hon hade gillat pionerna. När jag sa till expediten att det var till min mormors begravning , kan du vara snäll och korta ner dom en aning så började jag nästan gråta då med.

Helst av allt hade jag velat köpa en hel pion med rötter och allt och planterat någonstans. Den skulle blomma varje år på mormor Majbritts födelsedag i juni.

Utanför kyrkan började jag nästan gråta för där var en massa släktingar som jag inte sett på länge. kära återseenden, en del som jag nog inte träffat på mer än 5 år. Jag gick på toa och drack vatten. Snöt mig och beundrade den fina 50-tals toan i kapellet. Det är oki att gråta tänkte jag. Man kan gråta hela jävla dan om man så vill. Det är det den här dagen är till för.

När vi gick in och satte oss i det söta kapellet så försökte jag andas lugnt, men så fort orgeln började spela och det skulle börjas sjungas så började jag grina och då blir sångrösten så svag, så svag och darrig. Jag tänkte faktiskt på dig mormor hela tiden och mumlade texten tyst för mig själv, det var väl bättre det än att jag satt där och kraxade som en annan skata… Jag tänkte på att mormor sagt en gång att hon hade velat ha en sån där jazz begravning eller hur hon nu sa det. Med ett “brass-band” med sväng, kanske du tänkte dig when the saints go marching in?  Ett ganska glatt avsked. Inte tryggare kan ingen vara, och sorgesam orgelmusik.

Men hur som helst så blir det ju en sorgesam dag, det går ju inte att komma ifrån att det är finito.
Sedan traskar man fram dit där du inte finns längre men ändå ligger och lägger sin blomma. Jag gråter men det gör faktiskt ingenting. Jag ler samtidigt för det är faktiskt vårat sista farväl att det är ju trevligt att le då.

Jag skickat tankar till dig, jag hoppas. Hoppas du är någonstans snällaste vän, du är för bra för att bara försvinna. Jag fortsätter i dina spår och jag försöker göra dig stolt.

När jag var liten så talade vi om döden ibland och då sa du att du skulle bli jordgubbar när du dog, recycling  jajjemen. Jag ska äta många jordgubbar i sommar och njuta av livet. På så sätt så blir du inte bara stoft med en gång för så är det ju, du finns här i mig. Jag ska leva ett gott tag än.

När jag kom hem så hittade jag “sankte pers nycklar” i trädgården, hade jag sett dom i morse hade jag plockat dom till dig mormor!

Att vakna och veta att mormor är död. Idag är det begravning.

Att äta frukost ensam.

Att läsa sitt horoskop och där står att det här är en olycksdrabbad dag.

Att baka bröd och degen inte reser sig för man hade bara en jästklump och den var en dag för gammal men man tänkte att den kanske skulle funka ändå.

Att vara den enda som gillar en maträtt i sin familj så att man nästan aldrig får äta den-jämt nedröstat middags förslag.

Att hitta en glömd tomatfläck på en vit sidenblus.

Att bli erbjuden sitt drömjobb på en secondhandbutik, när man redan tackat ja och skrivit under på ett annat jobb. Osis..

Att få ett par fina skor överkörda /överbackade av sin man, så att de blir förstörda. OBS! det var ju ej med flit(han såg sig inte riktigt för) men ändå! Trist.

Att få sina endaste tulpaner i trädgården uppmumsade av nån snacks-sugen rådjursbock, precis när de knoppats och slagit ut.

Att glömma ta in sittkuddarna på utestolarna och upptäcka det först när det regnar.

Att få bladlöss på alla basilika skott man försökt odla upp.

-Nä fy sjutton för sånt här trist!

Det är ju sådär.. Svensk försommar, fåglar som kvittrar, gräs som spirar, träd som blommar, klarblå himmel. Kärlek! Såpbubblor som flyger i vinden, pirr i magen, ballonger som studsar och snor sig i snören… Ja herre gud.. Jag älskar bröllop! Jag är en sån där som gråter hela tiden också både på vigseln och sedan när det hålls tal…

Bruden som nu är min svägerska (jippi en till i familjen) bar en vacker lång vit 50-talsklänning med tyll och spets.

Otroligt söt! Dessutom ranunkler i brudbuketten som jag älskar (grämer mig över att det var helt fel säsong för dom när jag själv gifte mig) *stön* det enda bättre än ranunkler vore då kanske anemoner eller violer…

Brudparet hade den oerhört goda smaken att inleda sin ceremoni med en av deras och mina favorit låtar “Sakta vi gå genom stan” med Monica Zetterlund, eller som Nat King Cole sjöng den 1952  “Walking my baby back home”.

Härligt grammofon knaster..

Jag tycker verkligen att deras dag var en “perfect day” och jag är verkligen glad för deras skull!

Outfit fotografering hanns knappt med (bröllopet var schemalagt i minsta detalj) därför blev det väl inte så bra heller.. Mina ben försvann, eller ser iallafall väldigt korta ut.. Så kan det gå om man ska posera och ta bilder på några sekunder! Vi får se jag ska luska lite om jag fastnat på några andra mingelbilder så kanske det blir fler bilder sedan..

Det var en varm Maj-dag och jag valde att ha på mig den här svala lite löst sittande citrongula skjortklänningen som jag fann förra året på beyond retro. Praktisk och söt och det är en jättefin plissering på kjolen. Jag har modifierat livet lite (bytt ut de gamla tråkiga gula ,missfärgade knapparna) mot vita kulformade plastknappar.

Underkläder hade jag handlat från Change, i deras bassortiment finns jättefina gräddfärgade spetsunderkläder. Underlinne i spets också från beyond retro. Min gamla vanliga squaedance underkjol. Vitt lackskärp och vita virkade vantar SÅKLART! Inte går man på fest utan handskar!

Och så har jag min lilla gula partyhatt från Chapeu Claudette som jag nog visade i ett inlägg nyligen Gul med blommor och florrosett (jag borde ha hunnit görta en egen partyhatt såklart men det hanns inte )

Traditionell var jag också (jag tycker inte denna tradition behöver gälla endast bruden) det är kul att ha lite nytt och gammalt blandat, det är precis min stil- Något nytt : blommiga sandaletter från Rocket dog “Pinata” , JÄTTESKÖNA! Ingen skoskav trotts att jag dansade och shakade loss rätt friskt med både kusin och svärmor och min man.

och något ärvt/gammalt: min mormor Majbritts chokladbruna krokodil kuvertväska (obs inte handväskan nu utan den där platta rektangulära saken). Mycket smakfull och lagom stor för kamera, risknyten, läppstift, puderdosa, mobil, nycklar, tablettask med violpastiller.