One Dreamy Closet

Håll i er för nu blir det djupsinne. Jo det är fortfarande jag som skriver. -Men inte om fluffiga lätta saker och om sånt som snurrar frasar och svävar. Utan om blygrå vardag och värk och drömmar som liksom rinner iväg med tiden. Som jag skrev förut, det har saknats tur detta år i mitt liv.

Det här året har varit ett sånt där år som man gärna inte vill minnas men ändå kommer göra det, för att det lämnar spår.

Jag är inte ett dugg ledsen att det snart är slut, jag har färre glada minnen med mig än sorgsna. En bildkrönika skulle tråka ut er till döds.  Kanske även den här texten.

Kanske är det lättare med bilder. Lättare att bara glo och tro att ni ser, än att läsa.

Nu sitter jag och funderar på bra och dåligt. Vad är värt att säga… Är det nån som orkar läsa ändå?

Vår

Jobbsökande utan ände… Utan hopp…Oron för att aldrig få ett nytt jobb- Tvivel på beslut från 2008.  Arbetslösheten tar knäcken på en tillslut.

Efter att jag varit tillräckligt stark att ta mig ifrån en arbetsplats där jag var ensam tjej- Förnedrande kvinnosynen , porrbilderna som satt på väggarna. Illamående obehag, när man skulle till jobbet. Jobbet traditionellt kvinnligt och även inte något som låg mig varmt om hjärtat, inte uppskattades av de jag var anställd av, utan sågs ned på. Trotts detta gjorde jag mer än de flesta andra ekonomiassistenter skulle gjort för den lönen på deras lilla företag.
Inget stöd ifrån cheferna -tvärt om ifrågasättande och misstro.Inget stöd från arbetskamrater för ingen ville vara den lilla mobbade tjejens vän av alla de stora starka karlar som jobbade där.

Depression. för att det fanns sånna män när jag trodde Sverige var ganska jämnlikt. Minns ni att jag försökte berätta?
Motigt. Följde rådet på facket och tog mig därifrån, men fick en läxa att lära- hur misstron förföljde mig till a kassan och till jobben jag sökte. Upptäckte samhället från den hemskaste sidan.  Jag drömde om att få göra det jag drömde om, att någon skulle se mig, se vad jag var bra på. Våga satsa, mitt i en kristid. Hittade inte självförtroendet. Kunde inte säga sanningen för den var inte tillräckligt säljande, kunde inte heller ljuga för det är jag dålig på- de var mansgrisar och mobbade mig, men  är jag helt normal är mer än flitig och trogen och jobbar ordentligt. De hade ingen anledning att göra så som de gjorde. Jag har stor potential och jag står i startgroparna redo för att bidra med vad jag kan, till ert företag.

Insåg efter 100 dagar och nätters självgranskande och ältande , tillslut att jag gjort rätt och att mitt handlande var modigt och kände mig stark. Jag överlevde.

Morfar ringde en morgon. Mormor-vi åkte till henne i Mariefred. Morgonen var klar och vacker och solig och bar löften om vår. Men vi kom när hon inte kunde vakna igen, död. Ett skal av sitt forna jag men ändå fridfull. Klappade hennes hand. Tänkte med kärlek på henne. Hittade inte riktigt mina egna känslor och inte orden heller, men tårarna föll.

Fick ett jobb-GLÄDJE! Självförtroende! Känsla av att jag gör vad som helst för att de ska vilja ha mig kvar, och gjorde det också- med förhoppningen att få nya vänner att få stanna att få höra hemma. Jobbade övertid till klockan 10 på kvällarna utan betalt. Jobbade på maxfart och fick nya vänner. Men det grämde mig att jobbet var inte bara underbetalt utan man förväntades lägga ner sin själ fastän företaget var helt själlöst. Satsade inte på sina anställda. Hann inte med familj eller blogg eller mig själv. Trött.

Maj- att kastas mellan lycka och sorg!  Bröllops dags! Svåger och svägerska fick samma namn och var så vackra.  Tog ett test som visade att jag skulle bli mamma - På riktigt! Lycka, jag trodde nästan inte det var sant. Sedan, en oro för framtiden, skeptisk och pessimistisk som jag kan bli ibland- provanställd och gravid. Begravning av mormor när vårblommorna blommade som hon velat.

Sommar

Mamma och pappa flyttade söderut till västkusten som de alltid gör på sommaren, det kändes extra ensamt detta år.

Juni- såg Bruce Springsteen på Stockholms stadion, klappade vantklädda händer och åt popcorn och kysste min man. Kämpa sig genom sommar utan semester igen (nytt jobb ni vet). Nej jag hade faktiskt en vecka vid midsommar, som jag råkade glömma bort.

Sommartider hej hej=övertid och underbemannat kontor och gravid symptom. Ömmande bröst, hormoner, molande värk i magen, trötthet som inte gick att göra något åt. Gör allt så gott man kan och lite till så att de ska se mig, tycka att jag är bra. Midsommar- Syster yster också gravid! Aj-Men rosens taggar igen…Hennes urusle kille gjorde slut vid det glädjande beskedet, att de skulle bli föräldrar. Jag visste inte att han skulle göra så, jag hade inte anat. Jag förstog inte varför han var rent utsagt helt okänslig och kall som is. Elak. Elak för att min syster inte ville göra abort. Ofattbart, sorgesamt och omöjligt att göra något åt, känsla- hjälplöshet för att hur mycket man än älskar sin lillasyster kan det aldrig ersätta kärlek…

Vaknar till nyheterna på tv av ett helikopterljud. Syster är en av de stackarna som sitter i ett hus och räknar pengar som blir rånade av en helikopter. ORO och panik, vad händer- har de blivit beskjutna!!?? Vad ? Var är hon?  Hur mår hon??? Vill rädda, hämta, krama. Skitförbannad på hennes företag och rånarna och polisen med. Så rädd. Fick tillsist krama och ta hand om kära syster.

Mamma och pappa kom äntligen hem från västkusten. Pappa gjorde i ordning en liten fin dockvagn för framtida bruk. Mamma hade stickat med kärlek en luvkofta.

Höst

Bägge bonusbarnen blev tonåringar-men är ändå som små barn. Oreda i humör och oreda hemma. Familje trivsel infinner sig inte så lätt när ingen vill engagera sig eller delta.

Jobbet- Efter provanställningen erbjöds inget fast. De visste att jag var gravid och kanske inte kunde anställa mig då. Vad vet jag. Jag hade hoppats på annat. Fick säga hej då till mina nya vänner. Sorgligt, men jag grät när jag gick. Jag fick chokladkakor i present, och det var den finaste avslutningspresent jag någonsin fått- fast jag inte ens äter choklad.

Make med jobb som han inte trivdes på- make sedan uppsagd pga kristid, på det stora företaget. Rädsla för framtiden. Bägge arbetslösa och en liten påväg. Trygghet som försvann. Stress. Oro. Gråt i tysthet.Lyssnade på för mycket Winnerbäck.

Komplikationer i min kropp oro för ett litet liv som ännu inte klarade sig själv, rädsla för döden. Rädsla för oturen.

Vinter

Livet går vidare. Under novembers evigt blygråa himlar och under täcket där jag låg. Min kropp fick nya krafter, och det var ingen fara med barnet, det mådde bra och allt var faktiskt bra. Mindre ont. Hopp. Joan Baez en gammal barndomsidol kom till Stockholm, hade gett mamma i present att gå och se henne tillsammans.  Sången var så vemodigt vacker, jag grät lite i hemlighet när Joan sjöng extra numrena. För att konserten skulle ta slut. Fick tillbaka lite energi och kände mig redo att börja blogga.

Snön kom äntligen. Och solen gnistrade i den. Vackrare snö har jag sällan sett. Jag pyntade huset och jag klädde en gran. Jag funderade på nästa år. Vad som ska komma. Jag undrade.

Jag kom inte på något att önska mig annat än det som jag bär på men inte kommit ut än. Någon som jag inte känner ännu. Längtade att få hålla om en baby, men samtidigt rädd att göra fel. Skada, inte räcka till.

Nyår

Som Drömma föreslog så har jag tittat på mig själv. Jag har tittat och jag tror att den nya Känslan eller eftersmaken det här året har lämnat i min mun är onekligen lite bitter och sorgsen.

Sorgsen för att livet ibland ska vara en sån konstant kamp. Att man alltid måste vara beredd på att missta något eller någon.

Jag hoppas så mycket på 2010, jag blundar på 12 slaget och jag önskar. Mer skratt än tårar.

Hihi, det brukar ju heta tvärt om.

Man kan säga att jag håller min man ganska mycket i bakgrunden här på bloggen. Han har sina egna vägar och intressen och sina egna “forum” på nätet. Han är inte så jätteinvolverad i min vurm för 50-tals kläder, men han stödjer mitt intresse väldigt mycket måste jag säga, snäll som han är. (Jag lyckades allt lura med honom på påkläderiets utförsäljning , som ni såg och han blev tillomed involverad själv!)

Men nu måste jag få blogga lite om min älskling eftersom han bemödar sig så för att intressera mig med hans egna projekt. Detta är ett litet offtopic ämne men ändå- kul! Min begåvade uppfinnar-jocke till man har på sin fritid byggt en etsnings/fräs maskin för hobby bruk. Så här ser den vidunderliga tingesten ut! Man programmerar den via datorn som styr vad som ska skäras ut eller fräsas.

Jag begriper inte ett skvatt hur det hänger ihop eller hur man gör men han kom iallafall och frågade om jag hade nån ide på nån grej som han kunde pröva. Klart jag hade!

Så han försöker nu på skoj göra ett glasögon halsband eller glasögon brosch liknande det på bilden nedan till mig i aluminium, plexiglas eller plast. Bild från scoutthestore.se

Inspiration och form har han/vi tagit från mina catseye-(alt. sträng bibliotekarie)-glasögon, som jag ropade hem på Tradera. Dom e så grymt snygga!  Skulle ju va väldigt skickligt om han kunde göra bågen i aluminium och glasen i genomskinlig plast eller hur!? Som en miniatyr av orginalen… Kan redan se den broschen pryda mitt stolta hustrubröst.

Hittills har försöken tyvärr misslyckats men imorn ska jag se ifall jag inte kan köpa nån liten fräsgrej på Claes Ohlsson till honom (och maskinen)

Men!

Han visade just stolt upp den här aluminiumstaven som han förfärdigat, fin va!? Vet inte riktigt vad man ska ha den till…? Clueless..

Idag ligger jag nerbäddad i sängen och har ont i magen och ryggslut. Det värker och spänner så hemskt att det blev nödvändigt att ta två alvedon tillslut. Finns ju inget man kan göra annat än att härda ut. Det här är helt normalt och snart kommer det göra ännu ondare, så det är väl bara att ta det lugnt och försöka ignorera? Det känns som om jag är en ballong på bristningsgränsen, eller som att jag är katten som sprack i sagan ni vet? 

Röra mig, har jag inte gjort mycket, mest vaggat upp och nedför trappan här hemma för att hämta något ur mitt syskrin eller ta en kopp te. Kan inte få ner något ätbart, men är ändå hungrig på nått sätt. Borde kanske ta nått laxerande? Men det har jag aldrig i mitt 33 åriga liv behövt göra förut och det är lite främmande för mig.

Distraherar mig själv och fördriver denna långsamma tid med att bläddra i härliga inspirerande inköp från Tradera jag nyligen gjort och drömma om de kreativa utlopp som jag finner där i. Kan jag göra en sån blus? Har inte jag nästan en sådan klänning? Åh så vackert hon har sitt hår-så vill jag också ha min lugg… Bilder av drömmar på chica kvinnor på väg till födelsedagskaffe i syrenbersåer, bröllop och dop, sommarpicnicar och härliga kvällsdopp.

[Show as slideshow]

God Jul o god jaktlycka på mellandagsrean kära medsystrar. Några bilder från min jul..

Vackra frostrosor utanpå våra fönster lockar en till att gå ut och känna kall frisk luft i näsborrarna.

Sparkåkning är nyttig motion tror jag bestämt. Rörelsen är rätt ergonomisk på nått sätt också = Skön mamma motion!!

Det är inte lika farligt som skridskoåkning som jag längtar efter, men inte vågar mig på just nu. Man får ju röra på benen i sparkåkning, samtidigt som man har handtag att hålla i och man glider på medar! Fort kan det gå eller i behagligt mak…

Påklädd: Vit yllekappa från HM värmer oki, virkad sjal Myrorna och stickad luva med tofs från Hattbaren, mönstrade stickade vantar Flash, Röd-vit-rutig volangklänning Oasis, dubbla mamma strumpbyxor och benvärmare fungerar som snölås. Snörskorna är mina sköna vandringskängor som ger fötterna skönt stöd och värme.

Sparkåkning är skoj! Speciellt i nedförsbackar med rätt lutning.

Imorse var jag på Påkläderiets utförsäljning. Var ni också där?
Var det någon som läste mitt tips från den 14:de?? Såg att DN på stan tipsade om det igår också.

Det var mycket folk av blandad ålder och sinnelag, men ingen jag direkt kände igen utom en av butiksägarinnorna som jag pratat med några gånger när jag varit i butiken.

Jag hittade några underbara fynd och kände mig mycket nöjd men lite melankolisk när jag gick därifrån med min knallgröna kasse. Kul att fynda men, å vad tråkigt att missta en så bra affär, som funnits så länge.

Alla bilder är klickbara för en större version

Jag gick också därifrån med en känsla av att jag kanske borde ha bläddrat mer på klänningsställen och att jag skulle ha förköpt mig totalt ifall jag inte hade varit gravid och osäker på min framtida/egentliga storlek.

En underbar himmelsblå sidenkimono hängde i trappen på väg ned, jättevacker. Ett helt ställ med underklänningar fanns det. Och en hel korg med nylon strumpbyxor och strumpor i förpackningar.

Hittade inga 40 eller 50-talshattar, som jag ville ha, men det fanns många hattar. Och några peruker också. En medshopperska köpte en grå peruk för att kunna ha som pensionärsutklädnad.

Det fanns fantastiskt mycket fina skor av alla de slag,men jag orkade inte pröva ett enda par eftersom då skulle jag fått allvarliga sura uppstötningar av att böja mig neråt-framåt. Hu!

De fina fynden alltså-

Jag övertalade min man att köpa sig en ursnygg skinnjacka till ett fyndpris på 400 kr.

Röd-orange stråväska i charmigt 50-tals stuk med blommiga bastbroderier, lite trasig i sömmarna men helt klart reparerbart med lite lim, och sytråd.

Söta handledshöga vita(off white) ofodrade skinnhandskar, broderade med små fyrkanter. Perfekt till en promenad i Maj. Ingen bild än för kamerabatteriet dog…

Svart cirkelkjol, unik, med en djärvt broderad blomgirland som smeker sig runt hela kjolens omfång. För festliga tillfällen, cocktails eller en fin middag. Material kan vara nån slags syntet (?) eller äkta det känns taft-aktigt, frasigt och lagom tjockt. Rätt så tung- det behövdes två underkjolar för att puffa upp den! Att åtgärda-nytt blixtlås måste sys på och ett par hyskor i midjan borde sys på. Ev några pärlor som måste säkras (hänger lite löst). Ska bli jättekul att få se den på och visa upp den sedan när magen har blivit normal.

Jag undrar så vilka fester den har dansat och glänst på och vem som beställt eller tillverkat denna otroliga kjol. Det här är ett plagg att dagdrömma om.

Röd underkjol/petticoat med dubbla lager volanger. Spetskantad och lite raffig, en sån här röding har jag letat efter! Att åtgärda-Behöver byta resår, och sys in i linningen men inget akut.

40-tals klänning bomulls blandning eller viscose. Matt svart med geometriskt tryck.Underbart vacker och går att bära även med mammamage! Perfekt lite lagom lös passform för dans (oki kanske inte avancerad lindyhop) men en foxtrott eller vals borde gå galant. Tyvärr ser den lite tråkig, formlös och platt ut när den hänger så här bara på en galje..

50-tals sommarklänning i rutig bomull, överdelen fodrad med tunn bomull, underdelen rynkad. Båtringad och ärmlös, fin till en svängom på dansbanan en ljummen sommarkväll!

Jag älskar det här vädret. Det är som att kliva in i ett snöbollskrig att gå ut när det snöar dasslock och det dessutom blåser.

Hehe så här kan man se ut en vanlig morgon när man ska gå till tandläkaren. Smink ? Nä det orkade jag inte och inte skulle det ha suttit kvar heller när man gått ut i det här vädret. Men jag ser glad ut ändå!

Kappan är från HM och täcker mamma-magen skönt. Så har jag dubbla superhöga mamma-tights uppdragna till under brösten för att hålla magen och ryggen varm. Skön stretchig tunika i viscose och elastan från Kappahl (syn ej men ser ut så här).

Höga snörkängor från Caterpillar med blixtlås på insidan, jättebekvämt. Jag har stylat om dom med vävda vit-grön-röda bomulls band (köpt på Mattsons band). Anpassat dom till vintersäsong med en ullsula inuti.

Virkad gammal sjal secondhand och mössa från Bula, vantar hade jag glömt hemma. Tapetmönstrade väskan Johnny loves Rosie.

Grön vacker och på Tradera.

Vill så gärna ha men är för tjock. Och inte behöver jag en till jacka heller.. elände!