One Dreamy Closet

Coco Chanel i snygg pillerburkshatt av päls (persian) och matchande krage på kappan. En bild av elegans.

Filmen var bra, och såklart Audrey Tautou är så söt och fransk som bara hon är.

Men Coco, jag begriper mig inte riktigt på kvinnan… Snygg och per definition klassisk stil-ja visst!

Men på något sätt.. Så lite glädje i kläderna… Alltid strikt och elegant, och kontinentalt “casual”. För mig saknas det något, det är för lite av någonting jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Allting måste inte vara praktiskt och allting måste inte vara enkelt.

Jag antar att det är därför jag föredrar t ex Paul Poiret, Schiaparelli, eller Balenciaga och Dior lite mer än Chanel.

Filmen var hursomhelst perfekt söndagsunderhållning!

Denna vecka känns det som att tiden stått still. Jag har VÄNTAT på ett paket och jag väntar på värkar eller på något tecken på att det eventuellt är på väg en bebbe till oss. Ingetdera har infunnit sig hitintills. Har posten haft bort min nya hatt? Har bebben glömt att det var till oss den skulle?

Idag hade min man bokat in en tid för en mäklare att komma och värdera vårat lilla hus. Det var en morgonpigg mäklare. Han kom och vi gick runt och visade upp vårat lilla hus. Kunde sedan konstatera att om man räknade lågt så har huset vi köpte för 4 år sedan ökat 2 miljoner i värde! Yaiiks! Vi köpte ett ganska risigt hus som är byggt 1922 och har renoverat och “restaurerat” det pö om pö själva, med hjälp av min pappa målaren. Efter detta glädjande besked kände vi oss rika som troll och alla bekymmer kändes pyttesmå. Härligt! Mäklaren berömde oss för att vi inte tänkt som alla andra och köpt detta gamla hus för att sedan renovera-modernisera bort all känsla som alla andra till dagens mode och stil- utan tänkt på detaljer och varit varsamma. Det här huset från 1920-talet gammalt och rejält men ändå uppdaterat var tydligen ovanligt idag, och precis det folk ville ha. Vi bestämde oss för att ta ledigt den här fina soliga dagen och kramas och gosa och bara bry oss om varandra.

Detta betydde att vi sket i lunch och istället gjorde tosca päron med vaniljglass till lunch, för det var vi bägge sugna på.

Vi tog en tur in till stan, åh bilstolsvärmen känns så himla skön mot min onda rygg. Solen lyste och snön gnistrade.

Jag vaggade runt en sväng på Old Touch och jag var så lycklig som ett barn. Denna underbara affär! Nog lyckligaste halvtimmen denna vecka för mig. Jag köpte en hel hop med fjädrar för en billig peng -eftersom jag har en massa hattar som saknar pynt. De hade en barnvagn fylld med finfina fynd saker utanför, såklart lite skrynkligt. Men för en 20:a kan man inte klaga på en sån petitess. Hittade bland annat en knallcerise 60-talsklänning i figursmickrande fodralformat som nog Joan i Mad Men gillat, 20 kr!!! Jag köpte den inte eftersom det var omöjligt för mig att prova den- men om du är en oblyg (inte rädd att synas och vara sexig) person med ca. stl 38, som klär i starka färger, så kanske du bör ta dig en tur förbi Odenplan imorn?

Min älskling och jag åkte sedan förbi Elfa så han fick sin motsvarighet till min lyckostund på Old Touch. Sedan satt vi i bilen med varsin prasslig påse och lyckliga leenden på väg hem.

Nu sitter han och pillar med sina sladdar och skruvar och och kretskort, helt i sin egen lilla bubbla.

Jag sitter och syr , funderar och pillar med mina fjädrar. Har Patsy Clines härliga röst på i bakgrunden, tack-Spotify. Bland annat den här låten-Walkin after midnight

Sen ska jag kolla på min nyinköpta DVD film Coco -Livet före Chanel med Audrey Tautou. Så som jag väntat på att få se den. Ikväll ska jag njuta.

I veckan som var gick jag och min svärmor på bio. Bright Star var vi och såg. Har ni inte något emot att slumra lite vid melankoli och ung kärlek gå och se den.

Jag grät lite på slutet och så är det med mig, det har inget med graviditeten att göra.

Lättrörd är jag-men så härligt-att bli berörd av någon med så varsamma men ändå pricksäkra händer som Jane Campions.

Så underbart vackert foto, filmat poetiskt. Man fängslas av färgerna och stämningen.

Jag fick ilningar och en tidigt pirrande vårkänsla. Förväntan- snart, snart! Kommer våren hit.

Först det grå beiga ljuset, nakna bruna trädstammar och marken täckt av brunhet,förmultnade löv , mjuk murrighet. Skogspromenader på små slingrande stigar och andas helt lagom kall luft. Och små oansenliga vårblommor och knoppar här och där.

Spirande omöjlig kärlek och John Keats Endymion.

A thing of beauty is a joy for ever:
Its loveliness increases; it will never
Pass into nothingness; but still will keep
A bower quiet for us, and a sleep
Full of sweet dreams, and health, and quiet breathing.

Romantik utan lyckligt slut. Så, som det kan vara ibland. Kärlek som gör ont-knoppar som brister och allt det där ni vet. Att väcka kvinnan inom sig, att hitta styrkan, att bli sårbar.

Men ändå- Romantik! Men ändå-Kärlek! Det är oändligt… Ängar av helt underbara hyacinther så långt ögat kan nå, ängar av pingst och påskliljor… Fjärilar som lever endast några dagar i skönhet men ändå-vilket himmelskt litet liv. Kärleksbrev handskrivna på små lappar och två människors blickar som möts och dras till varandra.

Empirkläder i tunna skira material, bohemisk smal och blek poet i sliten rock, spetskantade mamelucker som kikar ut under klänningsfållen på flickors klänningar. Virkade små koftor i millefiore mönster.

Jag längtar så efter vår nu och går och letar knoppar i vår trädgård. Jag lyssnar på koltrastar och jag såg just två ekorrar klänga runt, runt på lönnen, kanske hade de just funnit varandra?

Torsdagsfin på väg till Danderyds sjukhus med lillasyster. Det var hennes tur att gå på föreläsning om förlossning. Kändes bra att få en stund med syrran. Just nu känns det liksom som att det kan sätta igång vilken dag som helst och sen är det liksom kört med den där fria viljan.

Eftersom vi var tidiga köpte vi fika i Pressbyrån och satt i sjukhuslobbyn och skrapade trisslott innan . Ingen vinst.Jag funderade på att köpa nån skvallertidning men hittade inget som lockade.

Parant i purpur -volangklänning och lila underkjol från Indiska nyligen inköpta på REA, fodrade varma gummistövlar med utbytta skosnören, mammaleggings, blå handväska noa noa, omgjord cape med pälsmuddar, vintage pälsmössa herrmodell? (troIigtvis 30-40-tal) smyckad med drake som biter sig själv.

I Torsdags var det alltså tre dagar kvar till mitt beräknade förlossningsdatum, toppnotering av magstorleken….Hej å hå…

Lördag är det nu snart men jag känner inte av att det är nånting alls på gång förutom nån riktigt smärtsam spark då o då. Också har vi den eviga molvärken i ryggen, höften och ljumskarna som går som ett elakt livbälte över mittpartiet. Snart är det äntligen slut på den sega plågan…

Är detta en båtsmössa i päls??? Hitter inte det svenska namnet på denna typ av huvudbonad. Kanadensarna verkar kalla det för military fur wedge cap. Den verkar också kallas Karakul/Astrakhan hat.

Kom nu inte dragandes med den eviga tröttsamma björnf*ttan, den måste ju ha ett namn förutom slangordet… Dessutom är inte detta björn-det är lamm.

Den blir platt när man tar den av huvudet iallafall.

Vivien of Holloway ska ha rea men som jag förstår det bara i butiken i London.

Så orättvist livet kan vara ibland. Den som ändå hade vingar!

En del brukar gnälla över att det är så svårt att köpa grejor på Tradera, auktionstiderna är så långa så man glömmer eller orkar inte bjuda. Lathet o glömska ska väl inte hindra lite fyndande?
i hjälpsamhetens namn- Här kommer därför några fina sista minuten tips på auktioner som går ut idag. Klicka på bilderna så kommer du till auktionen.

Transistor radio med härligt stuk

Prickig Noa Noa baddräkt verkar helt ny…

Loubutain skor, kanske inte äkta-men till det priset är det ju ganska oki ändå

Återvinn ett par snygga glasögonbågar, sätt i egna styrkor på glas eller bara vanligt glas.

Eller varför inte en klännings dräkt. Så synd att jag inte vet mina egna mått just nu annars hade jag bjudit.

Söndagen har ägnats åt att försöka att inte tänka på att det snart är dags fastän kroppen påminner mig hela tiden.

Jag har bläddrat i mina nya tidningar jag köpt på Tradera. Jättetrevliga och fina. Jag tror att Bonniers månads journal är min nya favorit tidning.

Nån som har fler Bonniers månadsjournalen från sent 40tal till mitten på 50-talet att sälja till mig? Snälla?

Badat varmt och länge, slappnat av och gjort en välbehövlig hårinpackning och försökt ignorera molande små förvärkar.

Pratat med lillasyster om biofilmer och hur dyrt det är att gå på bio, tillsattser i mat (barnmat speciellt) E nummer och hemlagad vichyssoise.

Längtat efter söndagsfika och semlor i hemlighet, smög och tog lite glass i frysen istället.

Kom på att jag kunde använda sängbrickan som ett perfekt litet skrivbord i sängen så att jag kunde surfa bekvämt. Mysigt!

Börjat virka på en ny liten basker med ett brunt kopparglittrigt garn jag köpte på Panduros rea. Svårfångad på bild…Kommer förmodligen vara färdig imorgon kväll om jag fortsätter virka i denna takt.

Och så har jag äntligen börjat kolla på Mad men-boxarna jag köpte innan jul. Ja jag vet jag är lite efter… Det brukar jag alltid vara när det gäller tvserier, eftersom jag inte har för vana att kolla på särdeles mycket TV- passar inte serier mig så bra. Jag missar alltid en massa avsnitt och då känns det inte som nån vits att titta.

Har ni sett den serien? Vad tycker ni?

Perfekt att jag sparat den till nu för man blir onekligen “hooked” och distraktionen i kombination med virkningen fungerar perfekt.

Vilka innehållsrika karaktärer det är i denna serie! De är fascinerande att de är så mångfasetterade. Man inte låta bli och glo, det är lite Dallas på nå vis fast med snyggare kläder (jag hatar Dallas-80-tals stilen). Alla på det där kontoret har en dold agenda, intriger, ambitioner o så vidare, samidigt som de har helt andra sidor också. De har en framsida på myntet och en baksida. Kontorsmiljön är ganska obehaglig tycker jag. Ett tag så klarade jag nästan inte av att titta på DVD:n med de första avsnitten (var tvugen att pausa och hämta min man för moraliskt stöd och en kopp nypon te) eftersom jag tyckte jargongen männen emellan var så fruktansvärt obehaglig då jag verkligen av egen erfarenhet vet att det fortfarande existerar en sådan jargong och kvinnosyn på arbetsplatser än idag. Och så tror vi att vi lever jämnställt…

Tillbaka till Mad men-Jag känner att modet och designen som visas inte riktigt är min del av 50-talet eftersom jag dras mer mot 40-tal och the New look, än mot den sista åren av 50talet och påföljande 60tal.   Om jag dras till en karraktär i Mad men är det nog inte den vampiga Joan utan snarare den blyga, ärliga och arbetsamma kontorsråttan Peggy. Jag är mer sån, ansvarsfull och kanske lite för snäll (?) andras ögon… Och hatt har jag oftast också :)  Jag har faktiskt tillochmed haft en sån där smattrande surrande elektrisk skrivmaskin när jag var 15! Fick den av min pappa som såg att de skulle slängas på ett kontor, och då bad om att få en.

Härligt ljud när man nådde slutet på raden också PLING!  Vet ni att när jag gick i högstadiet så kunde vi välja skrivmaskinskunskap som eget tillval? Detta var alltså i början av 90-talet, här i Sverige, i Stockholms södra förorter…Skrivmaskinskunskap!! (OBS detta var inte en del i historielektionerna utan ett verkligt ämne som man ansåg att eleverna kunde ha nytta av att lära sig)!!!! Där man skulle lära sig tekniken att skriva på maskin snabbt och hålla fingrarna rätt på tangenterna och inte titta på tangenterna när man skrev. Man testades hur snabbt man kunde skriva en visst antal ord/text och hur felfritt..Fatta att detta var på 1990-talet!

Det fanns visserligen datorkunskap som eget tillval också på vår skola- jag bytte ganska snabbt till det istället, men på dom lektionerna fick vi mest sitta och spela shufflepuck eller patiens på skoldatorerna som hade gul-svarta skärmar stora som hamsterburar. Snacka om förberedande för ett produktivt liv på arbetsmarknaden. Tankarna snurrar lite- ursäkta associationsflödet.