One Dreamy Closet

De blommar nu, och sen är de borta. Hela trädgården viskar carpe diem!

I vår trädgård finns en liten röd lekstuga, precis vid vår syrenberså.  Ganska oansenlig och gör inte mycket väsen av sig. Nu har den stått ensam och oanvänd och obebodd ganska länge tror jag visst. Nu om bara ett litet tag kommer visst någon att flytta in. Hon som lite vingligt men ändå, satt i sitt pappas knä igår! Snart kan hon nog springa och leka här ute.

Det är ogräs på trappen och den lilla stugan har sett sina bästa dar, men den är gjord med omtanke och kärlek av någon förälder som lagt ner tid.  Riktig liggande träpanel och fint svartmålat plåttak. Dörren blev lite spontan och sissodär, gjord av en träskiva och ett handtag som kanske blev över.  Jag gillar de charmiga gråmönstrade tapeterna och matchande mörkgrå linoleum matta, en liten spetsgardin och en trasmatta så blir det ju riktigt hemtrevligt! Kanske några små tavlor ett litet bord och två stolar.  Jag har tänkt plantera små rabatter vid sidan av det lilla huset länge men inte tyckt att det var någon ide när ingen skulle använda det och plocka blommorna. Nu börjar det klia i händerna att plantera något där igen. Lådor med spadar och hinkar och små kakformar har jag samlat ihop.

Första resan tillsammans. Vi åkte på roadtripp från Stockholm till Falkenberg och min lilla tjej var så snäll som bara hon kan va. Vi stannade och rastade och bytte blöja i baksätet på bilen och hade fika-mjölk paus.  Amningen läggs numer mer och mer, ner. Nu gör vi det mer på amatörnivå. Mer för myset liksom. Skönt att slippa det där kladdet och knepiga i att ha på sig kläder som gör brösten tillgängliga för amning hela tiden och samtidigt ser fint ut (inte säckigt). Jag gillar inte Boobtröjorna. Samtidigt lite vemodigt. Vad snabbt tiden går! Snart är hon stora tjejen!

Vad bra vår blommiga skötväska är!

Det var sämst väder hela veckan. FY sjutton! Blåsigt och kallt, bara några få solglimtar. Stranden tom fortfarande livlös. Jag som packat undan vinterkläderna på vinden hemma, och tänkt att -Gud så bra! Hon växte ur den vita videungs-fleeceoverallen lagom tills vitsipporna stog i blom. På resan packades en fleece tröja och en jacka till henne. Såklart fick Louise kräkningar hela första dagen i Falkis så allt luktade kräks och jag hade inga fler reservtröjor. Hon som inte kräkts någonting alls förut. Shoppingdags!

Så jag och Louise, min mamma och min lillasyster och hennes lilla bebba drog på fyndarstråt till Röda Korset i Falkis. Louise hade tur hon fick en knallrosa fleeceoverall från Molo som mamma köpte för 20 spänn. Sparkbyxor och byxdress…En röd luvtröja. Tre små mössor. Jag köpte klänningar för framtida behov-alla 20 kronor styck.. En röd mönsterstickad kofta. En broderad bonad, en broderad duk. En ryamatta med tropikmotiv, väldigt kul och kitchig.

Det dyraste var bonaden som kostade 55 kr.

Det dåliga vädret fortsatte så barnvagnspromenaderna bar in mot stan. Köpte garn i den söta garnbutiken, tittade in i den underbara hemslöjdsbutiken.

På Kappahl blev det lite barnkläder till, och ett par magiska byxor till mig. Modellen heter Magic.

På Fynda varuhuset så hittade vi söta vykort och supermumsiga kakor med nougatfyllning. Vi fikade på Agnes café och åt de godaste lyxigaste wienerbröd jag någonsin ätit.

Bilresan hem kändes som vanligt lång, jag höll en rastlös Louise i handen och hon slutade gråta och somnade lugnt. Vaknade med ett leende och jollrade med mig ett tag, lekte med sin nya bitleksak. Jag blev förundrad när jag såg att hon sammanbitet och med stor koncentration tog tag i den och lyfte den. Jag ropade till mamma i framsätet, hon tar i den, hon tar i den, hon lyfter den! Filmade med kameran…

Härligt att komma bort lite men så skönt att vara hemma igen!

Hallå? Här kommer ett litet inlägg ifrån en mamma som tiden glömde bort. Vad lite tid det blir över när man har en sån här liten en. Tiden går så fort också! Tiden går fort när man har roligt sägs det, och det har vi ju också! Varje vacker vårdag känns som en gåva, det var precis så jag ville att mitt barn skulle få börja livet. I vårsol och fågelkvitter. 3 månader har gått och min lilla skrutta blir större och större må ni tro.

Här prövar hon sina vingar i ett sött, mörkblått-turkost, koft-set ifrån 1966 som min svärmor Marianne virkat en gång i tiden till sin son ( min man och Louises pappa). Det känns så underbart att min dotter får bära sin pappas babykofta! Det är kärlek och det är omtanke, och det är sånt som blir fina minnen.

Hoppas på att få lite tid över för lite mer seriös bloggning och även hobbande snart. Man är väl en människa som tänker positivt, eller hur!? Har många projekt som väntar i sy-högen…