One Dreamy Closet

Igårkväll efter jag och min lillasyster gick från Cosmonight by Mango, föreslog hon tappert att vi skulle gå på en kvällsbio för att pigga upp oss lite. För att liksom göra att kvällen inte var helt körd och att det ändå hade varit värt en resa in till stan. Vi hade ju så kort promenad till Hötorget och stora Filmstaden..Jag har i nästan ett år velat se Låt den rätte komma in på bio, sedan jag hörde att projektet var färdigt. Jag undrar fortfarande lite varför den hade premiär nu och inte i våras..?
Trailer…

Jag gillar John Ajvide Lindqvist och jag gillar hans böcker, den första jag läste var såklart Låt den rätte komma in.

Jag hörde John Ajvides sommarprat för nått år sedan medans jag for på E4:an förbi Brahehus ruiner i sommarnatten. Jag kände mig något besläktad med hans sinne för makabra historier,saker, monster, vilket gjorde att jag började gilla honom som person också och inte bara som författare. Miljön i vilket jag hörde sommarpratet gjorde sitt såklart. Det var även mycket intressant att höra bakgrunden till Låt den rätte komma in-historien.

Klicka ovan för att höra hans sommarprat från sommaren 2006. Bilden nedan är på Brahehus ruiner och den är tagen från Wikipedia. Vi for förbi Vättern och Brahehus i sommarnatten när vi hörde John prata.

Filmen -

De vuxnas skådespelarinsatser är imponerande! Väldigt realistiskt, de har det svenska vemodet inpräntat i sina rynkor och porer(jag tänker på låten En vintersaga med Monica Törnell). Ljuset är bra och fotot gillar jag på det stora hela.

Jag älskar porträttet av karaktärerna “Lacke” och “Håkan”. Scenografin är fin och detaljerad. Vissa av scenerna är tagna i Kiruna, men man känner ändå stämningen av stockholmsförort tidigt 80-tal. Själv växte jag upp i Stockholms södra förorter under samma tid. I en scen när Håkan ska göra sig av med ett lik, drar han iväg liket på en orange-röd pulka. Exakt en sån pulka har jag och min lillasyster haft och åkt tillsammans i! Hammarplast, tjock bra kvalitet, den höll i evigheter.

Oskar köper godis till sig själv och Eli och han får godiset i en sån där fin liten lösgodispåse som fanns till godiset på den tiden. Påsarna är vita och har fina små snirkliga dekorlinjer i svart och lila, och en liten siluett bild på en dam och en man.

Eli är vackert-makaber gjord, det är en blandning av la boheme och edward scissorhands (tragisk uppsyn) och ett djurlikt “jägar” beteende. Det läskiga och som ger mig mest gåshud och rysningar av obehag är morfningar av hennes/hans ansikte till sitt rätta “äldre” jag som är mycket bra gjorda. Inte det intorkade blodet som ständigt verkar finnas i mungiporna.

Det som tyvärr inte imponerar på mig (mobbad som jag själv varit) är stämningarna i mobbningsscenerna av Oskar, de är helt enkelt urusla! Replikerna är sagda utan känsla både från mobbare och från mobboffer. Man känner inte att Oskar är det minsta rädd, arg eller panikslagen (vilket man gör i boken). Bättre manus och lite mer känsla i replikerna , kanske klippning hade kunnat ändra  detta?

Filmen är värd att se för att man bör gå och se den enda bra svenska vampyrfilm som hittintills har gjorts. För John Ajvides bra story’s skull och för fotot och scenografin. Av mig får den tre glasögon av fem möjliga.

This entry was posted on torsdag, oktober 30th, 2008 at and is filed under Filmer, idoler, inspiration, Nutida inspiration, Tips, Uncategorized, Vardag och annat än yta. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.