Feed on
Posts
Comments

Ett sorgset farväl?

Ibland använder man ett plagg väldigt mycket. Man älskar hur det ser ut, hur det är tillverkat, matrialet, modellen.. Precis allt.

Ibland kanske den kärleken håller livet ut. Men ibland gör det tyvärr inte det. Inte ifall man är född 20-30 år efter det att just ens allra bästa och skönaste favvoklänning tillverkades. – En ljusblå sommarklänning med vita prickar.Tänk inte på att den är skrynklig nu.. Den har legat i min tankehög (en hög med kläder som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med…)

Kolla bara så söt den är! Jag hade den då, och jag var en storlek 34/32. Då satt den ganska löst kan jag säga, men det är nog så att bomullen har töjt sig lite också för hur kan det annars komma sig att jag fortfarande nu när jag är storlek 42 kan ha den? Lite magisk är den nog, tror jag allt… Dessutom är det en förträfflig modell! Skön och ganska sedesam.

Den här söta bomullsklänningen är en av de första 50-talsklänningarna jag hade (den andra är vit med svarta prickar på och var en gammal festblåsa som min mormor gav mig). Man kan säga att det är med denna ljusblå klänning det hela började.  Antingen var det med den, eller en lyxig sidenscarf som jag snodde av min mormor när jag var 2 och sedan inte ville släppa utan gallskrik (så jag fick behålla den).

Jag har alltså haft den här klänningen sedan jag var ca 14 år. Det var min mamma som hade köpt den secondhand nångång på 80-talet för någon skulle ha temafest eller maskerad med 50-talstema. Hursomhelst så hamnade den i min garderob. Och där har den tjänat mig troget sedan… På avslutningar, konfirmationer, på bröllop, eller bara som en fin klänning en solig dag på semestrar och sommarlov. Minns första gången jag hade den med en riktig underkjol som jag fick på köpet på en gammal loppis i en källare i gamla stan. Jag var 16 år o det var när jag första gången själv åkte från tekniska högskolan med buss hela vägen med norrtäljebussen till Rösa. Jag skulle sova över där :) . -Oooh jag var så fin! *snyft*

Nu är det iallfall så att bomullen börjar bli fasligt tunnsliten. Det är tillomed så att trycket nästan helt bleknat på ryggpartiet. Solblekt, välanvänd… Det är inte så konstigt med tanke på att klänningen har en ålder på drygt 60 år och det är en vardagsklänning. Det är egentligen ogreppbart hur pass välgjort och hållbart det här plagget faktiskt är/har varit.

MEN.. Det ser inte bra ut som det nu är. Vad gör man?.. Är det inte dåligt att låta den ligga för att den inte går att använda i sitt nuvarande skick? Ni förstår ju det emotionella värdet i ett plagg jag nu haft i 19 år? Minnena, känslan, lukten mig i tyget -chloé (som sitter i trotts att den är tvättad vill jag säga).. -Oki en del tycker förmodligen att den här klänningen är en trasa.

Men för mig är den så vacker och fin. På nått sätt måste den ju kunna leva vidare tillsammans med mig?

Jag har tankar på att färga den. Grön.  Jag har också tankar på att jag kanske borde pensionera den, men på sätt och vis vill jag inte att den ska för ”evigt” från och med nu ligga i en klädpåse på vinden. Det vore faktiskt inte rätt! Jag har oheliga tankar på att försiktigt ta isär den och använda delarna som mönster för att göra en till likadan.

Men det känns lite som om jag är en ond människa hur jag än gör…

Translation: I’m having a bit of a dilemma with an old 50s dress I have. A conscience problem.

The dress is a sweet lightblue cottondress with white polkadots and white piping on the collar and sleeves.

I have had it since I was 14 years old and its been 19 years now( -how fast the years pass, I can’t believe it!!) :) .

It was my first vintage/secondhand dress and it was given to me by my mother. You might say it was with this dress my whole fascination with vintage clothes begann.

Of course I have a lot of memories connected to this dress, it was my best and sweetest dress all through my teens. Although too some it may be just a rag, with its sunbleached and worn fabric, to me it is very beautiful still.

But not as wearable as in the glory days. No wonder! Its been around for half a decade! It really deserves a proper retirement from the work of making me so beautiful all those times.

The dilemma is that right now its been laying in a pile of clothes that I don’t know what to do with. Made useless. I’m thinking that I should either take it apart to make anotherone just like it, a sequal. Or that I should re-color it with some fabric colorant. I’m thinking peter pan green and of rich green forest moss.

But I feel like a horrible person for thinking these thoughts.

7 Responses to “Ett sorgset farväl?”

  1. vifsla skriver:

    Tänk om man kunde ha som ett bokmärksalbum fast för kläder. Där man fint kunde hänga upp alla sina för små/för slitna/för mycket minnen-kläder på små galgar. Tänk att sen kunna bläddra bland dem och minnas allt som var fint.

  2. Lillgull skriver:

    MM.. En gång när jag var på en affär där de sålde gamla antika kimonos som var mycket vackra, såg jag att de hade speciella upphängningsgaljar för dom. För att kunna ha dom på väggen som dekoration. För att vi alla skulle få njuta av hur vackra de var.
    Hur arrangerar jag min fina klänning så att det blir konst? En klänning är ju i sin form lite mer 3 dimensionell än en kimono som kan hänga platt och inte se formlös ut.

  3. Nova skriver:

    När något av mina älsklingsplagg har blivit smått omöjliga att ha kvar (olika skäl) så har jag gjort försök till att kopiera dem, alltså jag gör en ny variant av dem med hjälp av det gamla plagget. Om man väljer bra tyg så kan det resultatet bli riktigt bra. Men annars tycker jag du kan färga den för det är ju ännu ett sätt till att få ett plagg att se lite yngre ut. Jag älskar verkligen kläder… att ska pa nytt av gammalt eller piffa upp någonting gammalt är alltid lika kul. Jag tycker inte du ska göra av med den oavsett.

  4. Lillgull skriver:

    Nova har du någon blogg som man kan titta in på?

  5. Lithia skriver:

    Det går att använda den som mönster för en ny klänning utan att ta isär den. Man får mäta av alla delarna i ett rutnät (ah svårt att förklara det här i skrift). Jag har använt den tekniken flera gånger och det blir väldigt bra om man är noggran.

  6. Lillgull skriver:

    Lithia- Det låter mycket intressant! Jag har använt rutnät i mitt ritande. När man manuellt ska förstoraeller förminska en bild så kan man använda rutnät i olika valörer. Men jag har aldrig använt det på något 3 dimensionellt föremål.

  7. [...] Jag började åka in till stan ensam efter skolan och fick snabbt ett beroende av att gå och titta på kläder i små andra hands och antikaffärer i gamla stan. UFF och Myrorna hade butiker på Drottninggatan och Vasagatan vid t centralen. Jag fann min första tyllunderkjol från 50-talet, jag fick en prickig ljusblå sommarklänning från 50-talet av mamma http://www.onedreamycloset.se/?p=847. [...]

Leave a Reply